Thoughts on social structures

What perhaps most people desire is a sense of purpose, whether it be small or grand. Achievable or not, that point of direction gives a person tremendous force. Circumstances, circumstances the single largest cause of making things unachievable, is it luck? There is oppression, poverty and misery for the many - freedom, riches and opportunity for the few. There have always been the ones oppressing and the ones oppressed. Social structures are designed for this particular purpose; to justify oppression. Form of government doesn’t matter whether it be democracy, whether it be monarchy, totalitarianism or under the rule of a dictator. Social structures will remain, only with the appearance of another with the similar structure but different actors. The struggle between the oppressed and the oppressors will always be fought. A very concrete example it's not too long ago that the proletarian struggle was brought about as a result of prolonged and extensive denial of rights to the worker. Another example if you will the French Revolution, when the anger of the starving people grew so strong and famously blood thirsty that even the Royal family was beheaded. One king was soon changed to another; Napoleon, eventually resulting in the one of many French Republics (actors changed in the social structure). A social structure will only work for as long as people see a meaning of it all (legitimacy). Of course, people can go about being quite discontent without taking action. There will always be those few who will take action and pay the consequences. But it is interesting when a significant amount of people rise up to break the social contract they have with their government: often resulting in the change of goverment. The people does not exist for the government, the government exists for the people. Democracy allows this struggle by peaceful means, thus being the best form of governance. In a democracy every election is a place of fierce battle for political power; the control of the state machinery.

It’s too utopian to think of Anarchism, or Anarcho-socialism as social structures can hardly be eradicated. However equality in health care, social security and education are things to strive for. Give the people the chance to fairly by their own merit to do well in these social structures. So we can at least somehow justify these structures through the means of equal opportunity (Well atleast the furthest it is possible).

Presidentinvirka

Tänään tupsahti presidentinvaalien äänestysseteli postilaatikosta! Joten aionkin omistaa seuraavan aiheen presidentinviralle.

Suomessa vallitsee parlamentarismi nykyisen perustuslajin puitteissa (perustuslaki sääntelee poliittisia pelisääntöjä tasavallassamme). Presidentillä ei tänä päivänä ole järin paljon valtaa. Ehkäpä tärkeimmät tehtävät ovat säännösten laatiminen ja korkeitten virkamiesten nimittäminen esim. oikeuskanslerinvirka. Ulkopolitiikkaa presidentti johtaa yhdessä valtionneuvoston kanssa. Toistaiseksi ei ole tullut konflikti tilanteita joissa presidentin ulkopoliittista valtaa voisi kunnolla mitata. Toinen tärkeä asia on puolustusvoimien komentajan asema rauhan aikana, ja sodan ja rauhan päättäminen yhdessä eduskunnan kanssa. Siksi esimerkiksi NATO-kysmys on tärkeä tiedostaa presidentin valinta päätöksessä.

Naurunkurista vaalien lähestyessä tivataan presidentti ehdokkailta eurokantaa, ja kaiken näköisiä muita asioita jotka ovat samantekeviä presidentille. Eihän presidentillä ole sanan sijaa esimerkiksi EU:n asioille kunhan se ei koske EU:n ulkopolitiikkaa (eli meidänkin ulkopolitiikkaa).

Kuvailisin kuitenkin itse ainakin presidentin virkaa lähinnä super diplomaatin viraksi. Näkisin että Suomen presidentin tärkeimmäksi työksi Suomen edustamista maailmalla mutta myös ottaen vastaan valtionvieraita ja kutsuen heitä. Hyvä presidentti olisi presidentti joka osaa diplomatian taidot ja osaa rakentaa kestäviä suhteita ulkopolitiikassa.

Lyhyesti arvioidessa joitakin presidentti kandidaatteja näkisin Timo Soinin diplomatian tehtävissä haasteita hänen EU-kantojensa takia. Sauli Niinistön ongelma on että hän vaikuttaa olevan kaikista NATO-myönteisin ehdokkaista. Paavo Lipponen taas on taas ehkäpä liian vanha mutta toisaalta olisi varmana tervetullut EU pöytiin. Paavo Väyrynen hänen NATO-kanta on ainakin kielteinen

• Presidentillä on valta päättää valtionneuvoston (tai yksittäisen ministerin) erosta tilanteessa jossa tämä jättää eronpyyntönsä presidentille ilman että he ovat menettäneet eduskunnassa luottamuksensa.

* Presidenttiä ei voi erottaa jollei häntä tuomita valtionoikeudessa.

Democratic comedy or tragedy?

I have to admit that I am not quite familiar with American political traditions. However it's quite interesting how robust the American Constitution is, only few additional amendments have been added, or edited since its establishment in the founding thirteen states (1787). It appears robust enough to allow the tragi-comic phenomena of filibustering! Only a few changes have been implemented into Senate rules to reduce filibustering. Perhaps it is as the anecdote goes when Thomas Jefferson pondering of the Senate asks of its purpose from George Washington. Thomas Jefferson gets as a reply from George Washington a question as to why he (Thomas Jefferson) pours his coffee into a saucer? Thomas Jefferson replies plainly ‘’to cool it’’. George Washington proclaims that the purpose of the Senate is the same but in legislation.

But to talk bills into death was surely not what Americas founding fathers intended?

What George Washington meant by his explanation is that the Senate acts as a firewall against hasty decision making from the Congress. Correctly it is seen as an advantage (other than purposes of regional representation in a federation) in a bicameral representative system with fairly equally strong chambers. Decisions made through a bicameral system are widely seen as more robust through empiric studies.

In all this I cannot see where on earth filibustering belongs! Or a never ending debate? I was laughing knowingly that filibustering is undemocratic (record set at total 83 days). It is not democratic that in decisions requiring simple majority requiers in reaility consensus decisions (due to your two party system). As 60 of 100 Senators is the requierment to end the debate and to proceed into voting. Very amusing praxis which the American Constitution allows.

Mer än ett gymnasium

Kära Hangö och Finlands regering.

Bedrövat har mitt sinne varit efter jag lärt mig om hoten mot Hangö gymnasierna. Varför måste Hangö straffas för sin tvåspråkighet? Det totala antalet elever i Hangö Gymnasium och Hankoniemen Lukio är vid gränsen till att uppfylla kraven till regeringens nya statsandels proposition för gymnasieutbildning.

Samtidigt predikar regeringen om hur våra yngre generationer är så viktiga

i framtiden i sörjandet av de stora åldrande åldersgrupperna. Såvida agerar regeringen mot sitt eget ord. Ofta talas det om hur dyr en individ är om den faller ur samhällets kugghjul. Alltså är det egentligen en liten investering att upprätthålla Hangö gymnasierna om de bidrar till att hålla våra unga i samhällets kugghjul. I framtiden kommer var endaste en av oss unga att vara ytterligt viktiga, för att upprätthålla det nuvarande samhällets funktioner ens i någon mån.

Regeringen har helt enkelt inte iakttagit våra behov i en tvåspråkig kommun. Vi har två språk i Hangö och två gymnasier tackvare denna språk fördelning. Sammanslagning av Hangö gymnasierna skulle äventyra våra språkliga rättigheter. Medan samkommun modellen skulle försvaga våra gymnasiers ställning i Hangö, genom att flytta beslutsfattandet till samkommunnivån. Nu har regeringen sparckat än en gång gymnasiefrågans (så som förövrigt inom den stora kommunreformen) ansvar på lokala beslutsfattare.

Problemet är inte enbart förankrat i Hangö, flera andra kommuner möter samma problem. Frågan är huruvida det över kommungränser lyckas bilda en enhetlig front för att motstå dessa planer som hotar gymnasieutbildningen.

Vissa saker kan man inte lämna osagda samt låta gå förbi utan en kamp. De inristade namnen på marmor tavlorna i Hangethe salen i Hangö gymnasium påminner oss om de elever och studenter från Hangö gymnasium, som stupade i krigen. De gav sitt liv för vår framtid. Jag hoppas det finns vilja att göra någonting också för andras framtid och jag önskar få andra med att tänka på situationen! Jag är så tacksam för att ha fått gå i Hangö Gymnasium och för den vind jag har fått i mina segel. De är bra gymnasier och värda att strida för, så låt oss hoppas att även framtida generationer har samma möjlighet som jag hade.

Min första insändare