Mer än ett gymnasium

Kära Hangö och Finlands regering.

Bedrövat har mitt sinne varit efter jag lärt mig om hoten mot Hangö gymnasierna. Varför måste Hangö straffas för sin tvåspråkighet? Det totala antalet elever i Hangö Gymnasium och Hankoniemen Lukio är vid gränsen till att uppfylla kraven till regeringens nya statsandels proposition för gymnasieutbildning.

Samtidigt predikar regeringen om hur våra yngre generationer är så viktiga

i framtiden i sörjandet av de stora åldrande åldersgrupperna. Såvida agerar regeringen mot sitt eget ord. Ofta talas det om hur dyr en individ är om den faller ur samhällets kugghjul. Alltså är det egentligen en liten investering att upprätthålla Hangö gymnasierna om de bidrar till att hålla våra unga i samhällets kugghjul. I framtiden kommer var endaste en av oss unga att vara ytterligt viktiga, för att upprätthålla det nuvarande samhällets funktioner ens i någon mån.

Regeringen har helt enkelt inte iakttagit våra behov i en tvåspråkig kommun. Vi har två språk i Hangö och två gymnasier tackvare denna språk fördelning. Sammanslagning av Hangö gymnasierna skulle äventyra våra språkliga rättigheter. Medan samkommun modellen skulle försvaga våra gymnasiers ställning i Hangö, genom att flytta beslutsfattandet till samkommunnivån. Nu har regeringen sparckat än en gång gymnasiefrågans (så som förövrigt inom den stora kommunreformen) ansvar på lokala beslutsfattare.

Problemet är inte enbart förankrat i Hangö, flera andra kommuner möter samma problem. Frågan är huruvida det över kommungränser lyckas bilda en enhetlig front för att motstå dessa planer som hotar gymnasieutbildningen.

Vissa saker kan man inte lämna osagda samt låta gå förbi utan en kamp. De inristade namnen på marmor tavlorna i Hangethe salen i Hangö gymnasium påminner oss om de elever och studenter från Hangö gymnasium, som stupade i krigen. De gav sitt liv för vår framtid. Jag hoppas det finns vilja att göra någonting också för andras framtid och jag önskar få andra med att tänka på situationen! Jag är så tacksam för att ha fått gå i Hangö Gymnasium och för den vind jag har fått i mina segel. De är bra gymnasier och värda att strida för, så låt oss hoppas att även framtida generationer har samma möjlighet som jag hade.

Min första insändare