En grundläggande del för en demokrati är mötes och samlingsfriheten. I Finland trodde jag i en lång tid att dessa saker har och förblir tryggade, men hur tryggas vår mötes och samlingsfrihet egentligen?
Nu är det 22.11.2011, och igår fick vi höra rykten som senare visade sig sanna. Att polismakten inte tillåtit den traditionella glöggrundan. Orsakerna var att organiserarna alltså Åbo Akademis Studentkår, med mindre ämnesföreningar, inte kunde uppnå ordningskraven. Innebar bl.a. att man skulle anlita privata företag ur säkerhetsbranschen, samt skaffa arbetare för att sälja själva glöggen m.m. tillställningen hade dessutom meddelats i väldigt god tid åt polisen 6 veckor före evenemanget. Men polismakten kom med sitt omdöme först knappa en vecka före det tänkta. Flera års tradition rinner ur händerna, en händelse som även listas i Åbo Akademis studenttraditioner. Och som utöver Åbo Akademis tradition fungerar som en slags händelse för studeranden i hela svenskfinland.
I grundlagens 13§ 1 mom. Anser man följande ’’Mötes- och föreningsfrihet
Var och en har rätt att utan tillstånd anordna sammankomster och demonstrationer samt att delta i sådana. ’’ Vidare så i den närmare lagstiftningen så regleras det om meddelande till polisen, och med ett strikt formkrav var man skall bl.a. redogöra syftet och hur man skall säkerställa organiseringen. Så till vida gick allting enligt lagen, polisen hade rätt att förbjuda händelsen enligt lagen. Jag vill dock ifrågasätta lagens grundlagsenlighet, men ser även hur komplicerad situationen blir när man bedömer saken närmare.
Alltså man får tydligen ordna folksamlingar ifall kriterierna för ordningsstadganden uppnås, detta kräver i vissa fall resurser. Varje människa eller förening eller vilken som helst organisation har så till vida ingen reell möjlighet att ordna en sådan folksamling eller demonstration. Det är inte i enighet med demokrati, eller frihet eller våra grundläggande fri och rättigheter. Pengar och resurser tränger sig allt för djupt in i våra grundläggande principer om demokrati, resurser borde inte vara ett krav för att ordna fredliga samlingar.
Jag ifrågasätter skarpt om det är en egentlig frihet som råder i vårt land. När man inte ens tydligen får ordna en fredlig samling av folk, där varje person bär sitt egna ansvar. Det är svårt att vara en idealist över vissa saker när det man står för blir förstört. Men då hjälper det inte att hålla tyst och rulla på tummarna!
Finland känns idag snäppet närmare Nord Korea.
