Hangö Gymnasium bäst enligt jämförelse: Click
Jag skrev det här över ett år sedan och står ännu bakom orden:
’’ Vissa saker kan man inte lämna osagda samt låta gå förbi
utan en kamp. De inristade namnen på marmor tavlorna i Hangethe salen i Hangö
gymnasium påminner oss om de elever och studenter från Hangö gymnasium, som
stupade i krigen. De gav sitt liv för vår framtid. Jag hoppas det finns vilja
att göra någonting också för andras framtid och jag önskar få andra med att
tänka på situationen! Jag är så tacksam för att ha fått gå i Hangö Gymnasium
och för den vind jag har fått i mina segel. De är bra gymnasier och värda att
strida för, så låt oss hoppas att även framtida generationer har samma
möjlighet som jag hade.’’ Insändaren i sin helhet
Idag är hela Hangö och säkert alla av oss studenter från
Hangö Gymnasium stolta över vårt gymnasium. Ifall man måste jämföra saken
roligt med något så känns det som Kimi Räikkönen skulle ha vunnit t.ex. Spa GP med
en Lada. Alltså med begränsade resurser har man uppnått något som på papper
borde vara omöjligt. Resultatet kommer från hårt arbete både från lärares och
elevers insatser och detta möjliggörs av vår välfärdsstat som hyllar
utbildning.
Hangö förtjänar goda nyheter just nu under en tid då
FN-steel (Koverhar) gått i konkurs och arbetslösheten kommer att skjuta upp.
Det här är säkert en av de bästa nyheterna från år 2012. På våren undrade det
finska folket hur ett litet fjuttigt Hangö Gymnasium var bland de 10 bästa då
man jämförde studentexamens resultat. Folk tycks inte förstå. Och då man
diskuterar med folk om den här saken (människor som gått i större gymnasium)
kritiserar de alla smågymnasiers lilla kursutbud. Ja det må vara sant att
kursutbudet är mindre det är ett onekligt faktum. Men det vi får istället det
som är så mycket mer värdefullt är vårt team spirit i små gymnasier (varför glöms vår styrka?). Vi alla syns vi alla existerar
och vi alla lär känna varandra väl. Man kunde vara sig själv för alla visste
redan från år tidigare vem man är som person. Det ger en ytterligt stor frihet
och trygghet i uppväxten. Under min tid i Hangö Gymnasium (anno 2007-2010) fanns inga 'cool kids' och jag antar att situationen idag har inte ändrat. Vi alla var inkluderade och jämnlika. Lärarna brydde
sig och bryr sig säkert nu också om sina elever. Där finns flera bra lärare som
pushar på sina elever att göra sitt bästa. Ja, det kan vara stressigt då men
det gav oss färdigheter att arbeta hårt vart än vi for efter gymnasiet. Och
därför är det ingen överraskning att man klarar sig helt bra utanför trygga
lilla Hangö.
- Det som bör även påpekas är att kursutbudet har blivit bättre i och med nätkurser. Och ny teknik som möjliggör videokonferenser kommer att ytterligare förbättra kursutbudet. Kanske argumentet om 'sämre kursutbud' kommer att missa styrka i framtiden i och med den effektivare utnyttjningen av allt bättre teknik.
Vi måste minnas att Hangö gymnasium samarbetar intimt med
Hangö högstadium som är bokstavligen ett stenkast ifrån (några meter)
Gymnasiet. Lärare arbetar i både Hangö gymnasium och i Hangö högstadium. Det
här är ett väldigt viktigt faktum då man börjar fundera på att stänga små
gymnasier. Hankoniemen lukio
är i samma byggnad som det finskspråkiga högstadiet. Förra veckan då jag besökte
Kimitoöns gymnasium frågade jag hurudant samarbete har ni med högstadiet?
Svaret var att lärarna är nästan helt samma i båda skolorna. Fallet var även där att skolorna befann sig i princip i samma byggnad. Och dessutom med de finska
skolorna och det finskspråkiga gymnasiet. Ifall gymnasierna slås samman med
gymnasier från andra kommuner, eller om gymnasierna helt och hållet stängs så
blir det intressant att se vad som händer med högstadierna.
Problemet är väldigt mångfacetterat och komplicerat. Vet vi
redan vilka konsekvenser det kommer att ha ifall vi skär på vårt
gymnasienätverk? Kommer det ske en segregering av folket p.g.a. människor som
är i periferin inte får lika möjlighet till utbildning? Kommer det att falla
fler människor ur samhällets kugghjul? Det finns flera tuffa frågor som måste
ställas och då hjälper det inte enbart att titta på pappren som en redovisare
och konstatera vilka omedelbara besparingar som uppnås ifall man sammanslår,
ifall man stänger. Argumentet är att de slutgiltiga konsekvenserna (eller
alternativ kostnaden) uppnås enbart ur en grundlig analys. Dessutom kan man
även fråga att vad har hänt med resurserna? Varför hade vi tidigare råd med
alla våra gymnasier och varför hyvlas det från utbildning nu just? Vart har
resurserna gått? Dessa frågor skulle jag gärna vilja ställa till
beslutsfattarna för det är de som bär ansvaret på det här. Nu behövs mera
diskussion om gymnasieutbildningens framtid i Finland. Prioriteringar och prioriteringar.
 |
| Solen skiner i Hangö |
