Hangö

En fråga som jag kommer flera gånger till är vad går fel med min hemkommun? Varför skulle unga människor begå sådana brott som igen igår då de brände ungdomsgården Hyllis, det är otroligt. Själv när man nu tänker på sin tid i staden som ungdom kommer man snart fram till det att det kanske inte fanns så mycket att göra, förutom idrotts och föreningsverksamhet under fritiden. Sen är man hos vänner på hemmanfester eller så drar man till pubben. Men kanske största problemet i Hangö är konjunkturväxlingarna eftersom Hangö är starkt industrialiserad och beroende av sin hamn, sedan strålar sig problemen från föräldrar till barn på ett konkret men indirekt sätt vid ''dåliga tider''.

Trivseln är viktig faktor när man tänker på en stad och som faktum alla vet är Hangö död på de kallare årstiderna. Problemet borde lösas genom att göra vad man kan för att öka trivseln under de kallare tiderna. Hamnen suger in så gott som alla resurser, och allt annat ses som ''lagstiftarens ålagda börda''. Det krävs innovativa lösningar till problemet och turismen kan inte heller vara enbart en sommar produkt. Då kallare årstiderna sjunker över staden behövs någon annan bravur än sandstränderna. Något som skulle ge mer liv och omväxling under de kallare tiderna. Om man vill ha en attraktion på vintern i en liten stad skall den vara extraordinär och av landmärkesstatus. Nu finns det redan tillräckligt med hotell och boende arrangemang. Personligen anser jag att Nådendalen har löst sin vinter problem bra med sin Spa; varför kunde inte även Hangö pröva på samma? Dessutom kommer knappas Spa diskussionen någonsin avslutas i Hangö fören badet verkligen återbyggs.

Annars också under vintern kunde det tänkas att staden kunde försöka locka kulturella krätserna. Trots all sin dysterhet och kyla under vintern, dramatiska höststormarna eller den lugna våren finns det något majestetiskt i Hangö. Då man promenerar på stranden eller på klipporna och skådar över det oändliga havet uppfattar man hur liten och obetydlig man är i livets krätslopp, men att man trots det är på något sätt och hör i sammanhanget. Livliga stadslivet kommer med sitt pris stadslivet kväver den inre själens uppoffring, allt längre jag stannar i Åbo så allt längre distans blir jag från mig själv. Idealismen, kreativiteten och tankarna känns i mellan avlägsna. Jag är säker på det att många andra känner på samma sätt i ett hektiskt stadsliv.

Förutsättningarna är bra i Hangö, men som sagt, även de ståtligaste av folken kan ledas fel under dålig ledarskap. Ni kan ju tänka på hur avancerad antikens Grekland var i sin samtid under antiken, och hur det går idag med Grekland i denna samtid.