Högerextremismens utveckling

Innehållsförteckning:

 1.0. Inledning

 2.0. Första vågen (1800 till 1945)

 2.1. Nationalismens tillkomst

 2.2. Demokratiska nationalismen

 2.3. Auktoritära nationalismen

 2.4. Slutsatser om den första vågen

 3.0. Andra Vågen (1920-1945)

 3.1. Fascism och nazism

 3.2. Fascismen (1922-1944)

 3.3. Nazismen (1933-1945)

 3.4. Slutsatser om den andra vågen

 4.0. Tredje vågen (ca 1980-)

 4.1. Moderna högerextremismens anknytning till de tidigare vågorna

 4.2.  Extremhögerns pånyttfödelse

 4.3. Nutida extremhögern och populismen

 4.4. Politisk möjlighets systems struktur (för nya partier)

 4.5. Partisystemets och högerextrema partiernas framgång

 4.6. Väljarnas röstningsbeteende och högerextrema partiernas framgång

 5.0. Avslutning

1.0. Inledning

 

Europa upplever idag en stor politisk omvälvning då etablerade partier förlorar grund mot högerextremistiska partier. Följande studies uppgift är att försöka ge en helhetsbild till vad högerextremisterna är, och ge några förklarningar till högerextremisternas nyliga återkomst som betydelsefull politisk makt. Trots att det är enkelt att odla ordet högerextremism är fenomenet inte enhetligt. Högerextremismen är egentligen ett kollektivt begrepp för flera besläktade ideologier som tillsammans bildar en ideologisk helhet. Denna helhet består av nationalistiska, fascistiska, nazistiska, xenofobiska, rasistiska, globaliseringskritiska samt populistiska drag. Högerextremismens olika branscher har utvecklats delvis i tre olika vågor som jag kommer att redovisa i denna studie. Varav vi kommer att avrunda vid den tredje vågen för att fundera på hur fenomenet ser ut idagensläge och dess anknytning till de tidigare vågorna. Tre vågs struktur som jag bildat för studien utgår ifrån högerextremisternas gemensamma faktor: nationalism.

2.0. Första vågen (1800 till 1945)

 

2.1. Nationalismens tillkomst

 

Högerextremismens ursprung kan spåras till den franska revolutionens tidevarv. Närmare bestämd handlar det om nationalismens födsel. Under den tidiga nationalismen började man definiera nationalstaten. Definitionerna handlade om folk och territorier, metoder och styrelseformer. I den tidiga nationalismen fanns det två grundläggande idéskolor. Den ena idéskolan var demokratisk nationalism och den andra var auktoritär nationalism. (Larsson 2006, s 201).

2.2. Demokratiska nationalismen

 

Den tidiga folk centrerade nationalismen dominerades av två tänkare Johann Gottlieb Fichte (1762-1814) och Giuseppe Mazzini (1805-1872). Enligt dem bildades en nationalitet av ett folk med gemensam territoriell, kulturell, språklig och historisk bakgrund. De ansåg att varje folk har rätt till en egen statsbildning. Deras tanke var att nationalstaten skulle vara någorlunda kulturellt homogent enligt principen ett språk, en nation, en stat. Både Fichte och Mazzini föredrog revolutionära eller krigiska metoder till bildandet av nationalstaten (därmed kallas de även revolutionär nationalister). Statskicket de föredrog var demokratiskt (Larsson 2006, s 201-205). Fick deras tankar någon genomslagskraft? Inte genast. Deras revolutionära idéer led stora nederlag under Europas galna år 1848 då national revolutionärerna slogs ner av de dåvarande statsbildningarna. Trots det blodiga nederlaget måste man konstatera att deras tankar levde vidare. På 1900-talet uppstod det nationalistiska befrielse rörelser i t.ex. Irland, Spanien och de före detta Afrikanska kolonierna (Larsson 2006, s 205-206).

2.3. Auktoritära nationalismen

 

Då man granskar högerextremismens utveckling anser jag att det som vi kan kalla den moderna högerextremismen började definieras strax efter den revolutionära nationalismens förlust. Auktoritära nationalismen eller ”statsnationalisterna” ansåg att demokratiska system var inkapabla att styra en nationalstat. Statsnationalisterna ansåg att demokratiska processer var ineffektiva och rentav farliga för nationen. De hävde att staten behöver en stark ledare som skulle vara oberoende av parti politiken. Parlamentet skulle enligt deras synsätt enbart tjäna ett rådgivande syfte. Auktoritära nationalismens anhängare var ofta skeptiska mot andra nationaliteter och definierade dem ibland rent ut som fiender. På detta sätt kunde man motivera en expansiv, imperialistisk (kolonial) politik. Man var övertygad över den egna nationalitetens överlägsenhet gentemot andra folk (Larsson 2006, s 206-210). Sådant tänkande leder till en väldigt militaristiskt tanke sätt.

2.4. Slutsatser om den första vågen

 

Första vågens viktigaste uppgift var själva idén om nationalism och definitionerna som gavs om en nationalstat. Under den första vågen var det gemensamma språket, kulturen, historia och territoriet det som definierade en nationalitet och det som ansågs bilda området för själva nationalstaten. Det måste dock påpekas att nations definition är problematisk och något som kan förändras med tiden: ’’Nationen kan definieras på en rad olika sätt, alltså kan den definieras om’’ Torsten Thúren (2004, s 165). Vidare var även tankarna om metoderna att uppnå en nationalastat viktiga. Fichte och Mazzinis idé om att en nationalstat skall uppnås genom revolution eller krig lever kvar till denna dag. Skilje linjerna mellan demokratiskt styre och auktoritära styren levde också kvar som ni kommer att se i de senare vågorna jag kommer att beskriva. Världen har ändrats totalt efter nationalismens födsel. Dessutom är flera stater i världen, framförallt i Europa, bildade enligt nationalstats principer.

3.0. Andra Vågen (1920-1945)

 

3.1. Fascism och Nazism

 

Fascismen och nazismen representerar den andra vågen i högerextremism familjen. Ideologierna hade sin största framgång i Europa (hittills) under 1920-talet till 1945. Då det uppstod flera fascistiska och nazistiska rörelser runtom Europa. Fascismens och nazismens ideologiska prägel liknar den auktoritära statsnationalismen. Den avsevärda skillnaden är att fascismen och nazismen förespråkade om den totalitära staten. Statsnationalismen ville begränsa sig enbart till det som ansågs som det absolut viktigaste inom en stat alltså försvaret, lagstiftningen och den dömande makten. Fascismen och nazismens ideologier förespråkade om den totalitära staten. Det betyder att all aktivitet i samhälle skulle vara genomsyrat av statens inbladning. Det kan sägas att fascismen och nazismen utvecklade vidare definitionen av nationalstaten (Larsson 2006, s 101-102). 

3.2. Fascismen (1922-1944)

 

Den totalitära, korporativa och auktoritära nationalstats ideologi. Fascismen hade stor genomslagskraft i Italien under 1920-talet under deras ledare, Il Duce, Benito Mussolini. Trots fascismens antidemokratiska och revolutionära prägel kom fascisterna i Italien till makten genom demokratiska metoder (Larsson 2006, s.103). Fascismen kan närmast beskrivas som en totalitär form av statsnationalism med en ultranationalistisk prägel. Italiens fascism gjorde anspråk på den totala statsmakten. De ansåg sig representera statens vilja till storhet och expansion (Larsson 2006, s 104). Fascismens synsätt på världen är av väldigt världs realistiska prägel, ’’enligt den fascistiske ideologen Alfedo Rocco var staten en kollektiv organism i skoningslös kamp för sin överlevnad med andra stater’’ (Larsson 2006, s 104). I det moderna internationell politiska teorierna skulle det synsättet närmast passa in i realismens teori, dock ter sig fascismens synsätt väldigt imperialistisk. Både fascismen och nazismen var antiintellektuella mervärde hittades i känslorna och i den direkta aktionen inte i något abstrakta empiriska prövningar (Larsson 2006, s 104). På detta sätt möjliggjordes effektiv användning av våld och propaganda då argument inte längre krävde någon objektiv grundpunkt. Den totalitära staten handlade om att staten skulle ta kontroll över all samhällsliv, ingen individ fick stå utanför staten (Larsson 2006, s. 106). Korporatismen blev ett uttryck av detta. Parlamentet i Italien förvandlades till ett korporativt yrkesparlament med representanter från partiet och olika näringsbranscher med arbetsgivare och arbetstagare. Tanken var att man på detta sätt skulle ta koll på klasskampen, men i praktiken blev det ett sätt att få kontroll över fackförbunden. Det korporativa parlamentet skulle bli den institution som uttryckte nationens gemensamma intresse (Larsson 2006 s 106).

3.3. Nazismen (1933-1945)

 

 

Nazismen var väldigt liknande till sin syskonideologi fascismen med sin totalitära, korporativa, revolutionära och elitistiska nationalstats ideal- Tysklands nationalsocialistiska parti (NSDAP) kom att bli en inspirationskälla till flera liknande rörelser i sin samtida Europa under 1930- och 1940-talen. Nazisterna kom till makten i Tyskland år 1933 med hjälpen av en koalition med de likasinnade auktoritära nationalistpartien, och politiska oroligheter i landet (Larsson 2006, s 103). Nazisterna likviderade sina politiska motståndare (lika så som fascisterna hade gjort i Italien) efter maktagandet påbörjades den totalitära likritnings politiken i Tyskland. Både fascisterna och nazisterna ansåg liberalismen, kommunismen och konservatismen som fiende ideologier, även kapitalismen. Däremot där nazismen skiljde sig avsevärt från fascismen var rasläran som inte existerade i fascismen. Adolf Hitler omdefinierade nationalism begreppet till att inkludera rasläror, det räckte inte längre med gemensamt språk och kultur. Därmed präglades nazismen av en väldigt socialdarwinistisk världsbild. Världen definierades som en ändlös överlevnadskamp mot andra underlägsna raser. Nazisterna ansåg att deras nordiska ariska ras var överlägsen därmed även deras nationalstat. Främsta fiende rasen var judarna och nazisterna ansåg att kommunismen (Sovjetunionen) samt de västerländska demokratierna var judarnas konspirationssystem (Larsson 2006, s 101-101).

3.4. Slutsatser om den andra vågen

 

 

Fascismen och nazismen kan kallas till extrema former av nationalism med sina totalitära statssystem. Det som kan konstateras om den andra vågen är att den led ett massivt nederlag då både Tyskland och Italien besegrades i andra världskriget efter att de drivit aggressiv expansiv expansions politik. Fascismen och nazismen förbjöds i flera länder runtom världen och framförallt i Tyskland och Europa. Fascismen levde dock länge kvar i Spanien under general Francos ledning, och flera fascist korporativa teknokratiska diktaturstater bildades i Sydamerika dit flera före detta fascister och nazister flytt. I dagens läge är det kanske just nazismen och fascismen som de flesta personer uppfattar som extremhögern. Fenomenet är dock mer komplicerat eftersom den gemensamma nämnaren är nationalism. I mellan funderar man om det som kallas för högerextremism är egentligen nationalism? Då jag redovisar om den tredje vågen kommer jag att ta en närmare titt på den frågan och på den moderna högerextremismens möjligheter till framgång.

4.0. Tredje vågen (ca.1980-)

 

4.1. Moderna högerextremismens anknytning till de tidigare vågorna

 

 

Högerextremismens egentliga benämning är extrem nationalism eller i sin enkelhet nationalism. De moderna högerextremistiska elementen i moderna Europa är starkt påverkade av de tidigare vågorna och vågornas karakteristiska tankesätt. Det handlar alltså om första vågens statsnationalism och demokratiska nationalismen, främst Fichtes tanke om att nationalstaten skall leva i isolering (Larsson 2006, s 204). Sedan handlar det också om den totalitära nationalstaten som definierades under den andra vågen i fascismens och nazismens läror. Då vi kommer till den tredje vågen av högerextremism ser vi att de egentligen handlar om dessa gamla tankar men att de har anpassats till tidens krav.

4.2.  Extremhögerns pånyttfödelse

 

Efter andra världskriget eliminerades statsnationalismen, fascismen samt nazismen från Europa för en tid framöver. Efteråt blev det väldigt svårt att motivera sådana tankar eftersom de ansågs som orsakare till det andra världskriget. Demokratiseringen av Europa var delvis också orsaken till statsnationalismens nederlag. Europa försökte och försöker än idag lösa nationalismens problematiker genom EU-projektet. Nationalismen har dock återväckts i Europa ungefär sedan 1980-talet (Larsson, 2006 s. 210). Sovjetunionens upplösning samt utomeuropeisk immigration till Europa anses som orsaker till återväckningen av den extrema nationalismen (Larsson, 2006 s. 210-211). Ekonomiska krisen i Europa sedan år 2008 lär också ha stärkt extremhögern (Internet I och II). 

Högerextremismen var länge väldigt marginell i Europa efter andra världskriget. Men efter 2008 ekonomiska krisen (eurokrisen) har förståelsen för EU-projektet minskat och nationalism samt xenofobin har ”återskapats” (Internet III). Före eurokrisen hade det redan utvecklats en antiglobaliserings rörelse som förespråkar om en starkare nationalstat: ’’Makten skall till början återföras till nationalstaterna, som var och en skall kunna lagstifta och införa tullar och skatter mot transnationella företag, valutaspekulation och annan oönskad import.’’ Larsson (2006, s. 184). Antiglobaliserings rörelsen är kortfattat en rörelse som står emot det som de anser en anonym elitism kontrollerad av transnationella företags ägare. Tillskillnad från de andra högerextremistiska elementen är antiglobaliserings rörelsen demokratisk (Larsson, 2006 s. 183). Dock nationalistisk till sin karaktär, och påverkad av Fichtes tankar om nationernas isolering även om de kanske inte är lika radikala angående isoleringen som Fichte.

4.3. Nutida extremhögern och populismen

 

Har distanserat sig från fascismen och nazismen efter deras nederlag under andra världskriget. Det betyder i praktiken att extremhögern har återvänt till sina rötter som uppkom redan under första vågens nationalism. Dagens högerextremister förespråkar i sin retorik kapitalistisk marknads ekonomi, stark nationalstat men inte totalitär. Deras retorik är även anti-demokratisk dvs. auktoritär, deras nationalitets definitioner tycks dock ta sina influenser från nazisternas rasläror (Jungerstam-Mulders, 2003 s. 91). Det betyder helt klart att högerextremisterna har i det fallet förkastat tanken om den totalitära nationalstaten och istället återvänt till den auktoritära nationalismen. Ett av de främsta exempel av sådana partier är Front National i Frankrike (Larsson, 2006 s.112).

Populisterna eller den ’’icke ideologiska extremhögern’’ är ett problem i sig. De betecknas till högerextremist familjen p.g.a. deras anti-immigrations och systems retorik är gemensam, likaså nationalistiska prägeln. Men de har ingen skriven enhällig ideologi, detta har lätt till att forskare har kallat populism som en politisk stil inte ideologi (Jungerstam-Mulders, 2003 s 94).

Gamla och nya partier. Susanne Jungerstam-Mulders har en intressant kategorisering av högerextrem partierna i två kategorier. Den första kategorins partier är partier som funnits länge i länders politiskasystem men stegvis omprofilerat sig själva till extremhögern på 1980-talet. Andra kategorins partier är nybildade högerextremistiska partier som från första början visat en stark nationalism, rasism, xenofobi och antisystem tendenser (Jungerstam-Mulders, 2003 s. 251).

4.4. Politisk möjlighets systems struktur (för nya partier)

 

Som följande kommer jag att utgå i från en intressant studie gjord av Susanne Jungerstam-Mulders (Uneven Odds, 2003). Hon har använt sig av det som hon kallar politisk möjlighets systems struktur för att förklara de fördelar och nackdelar som högerextrem partier möter i olika länders politiska system. På detta sätt går det att förklara varför högerextrem partier har mera framgång i vissa länder medan de i andra länder inte har lika mycket framgång. Hon indelar sin möjlighets struktur till tre olika kategorier: partisystemets funktioner, röstarnas beteende och det institutionella (Jungerstam-Mulders, 2003 s. 47). Det sistnämnda kommer jag tyvärr inte alls att behandla.

4.5. Partisystem och högerextrema partiernas framgång

 

Då man analyserar partisystem råkar man på flera oberoende variabler de som Jungerstam-Mulders lyft upp är: partisystemet dess fragmentering och ideologisk polarisering (2003 s. 48-55). Då man studerar partisystem brukar man beskriva ett lands partisystem i termer som flerpartisystem, tvåpartisystem eller två och en halv parti system. Enligt empiriska studier är det mest gynnsamma systemet för högerextremisterna flerparti systemet. Eftersom två samt två och en halv parti system i generellt präglas av majoritets eller pluralitetsvalssystem var det är svårt för oetablerade (högerextremist) partier att lyckas. Medan flerpartisystemen karakteriseras av mera proportionella valsystem (Jungerstam-Mulders, 2003 s 48-49). Flerpartisystemen är återigen karakteriserade av relativt hög fragmentering inom partisystemet. Högre fragmenterade partisystem återspeglar generellt större representation av olika sociala klyftor samt intressen än lägre fragmenterade partisystem. Ifall ett högerextremist parti inte är redan etablerat i ett högt fragmenterat partisystem kan det vara svårt att få invald representation, eftersom chanserna är att de intressen de representerar kan redan vara representerade i någon annat etablerat parti (Jungerstam-Mulders, 2003 s. 49-50). Därtill är högerextremisterna mer framgångsrika i de mer polariserade partisystemen, där det finns ett ’naturligt tomrum’ för ytterlighets partier på både vänstern och högern av det politiska spektrumet. Det finns dock utrymme för högerextremisterna också i lågt polariserade system, för att i sådana system saknas ofta en effektiv opposition (Jungerstam-Mulders, 2003 s. 50-54).

4.6. Väljarnas valbeteende och högerextrema partiernas framgång

 

En högröstprocent är gynnsam för högerextremist partier. Det finns like olika tankegångar bakom orsakerna till det. Men den gemensamma nämnaren är att en hög röstprocent tyder på någon form av missnöje och protest mot de etablerade partierna (Jungerstam-Mulders, 2003 s. 56). Institutionellt relaterat är teorin om det institutionella komplexitetssystemet.

5.0. Avslutning

 

Jag har redovisat om utvecklingen av högerextremismen i tre olika vågor genom att anknyta högerextremismen till nationalismen, och sedan spekulerat kring högerextremismens framtid. När man funderar på högerextremismens eller extrem nationalismens framtid måste man minnas de olika koncepten. Det finns auktoritära nationalister, demokratiska nationalister och fascistiska samt nazistiska element. Auktoritära nationalisterna är anti-demokratiska men inte totalitära. Demokratiska nationalisterna förespråkar en stark nationalstat, fascisterna och nazisterna lyser till stor del med sin uppenbara frånvaro (åtminstone i det offentliga). Intressanta med de demokratiska extrem nationalisterna är uppkomsten av en s.k. anti-globaliserings rörelse, på sätt och vis har de återupplivat Fichtes tankar om den isolerade nationalstaten idagensläge. Detta påvisar att nationalismen och framförallt nationalstaten som koncept har inte tappat sin betydelse. Eurokrisen (ekonomiska krisen) tyder på att krisen håller på att utveckla en politisk dimension, som tar sitt uttryck i utökad understöd gentemot de radikala nationalisterna. Problematiken är att det är förtillfället för tidigt att säga hur bestående förändingen kommer att bli i politiken. Hypotesen är dock att om ekonomiska krisen fortsätter eller blir värre så kommer förespråkarna av en stark nationalstat bli starkare. På detta sätt borde högerextremisterna (som från första början förespråkat om en stark nation) dra nyttan politiskt. Högerextremisten i det nutida Europa är dock en relativt ny gammal fenomen eftersom idéerna i sig inte är nya men, dess partiorganisationer blev så gott som utrotade efter andra världskriget runtom Europa. Då kan man fråga sig hur starka eller svaga är dessa högerextrema partiorganisationer? Etablerade partierna har njutit länge av generös stats subsidier och etablerat understöd från civilsamhället av bolag och fackförbund. Högerextremisternas nyliga framgångar runtom Europa har därför kommit som en massiv överraskning. Presumtionen har ju länge varit att de är för marginella och har för svaga partiorganisationer för sådana framgångar. Politiken i Europa kan i nutiden beskrivas att upplever en stor politisk jordbävning då extrem nationalisterna har slungats tillbaka till den politiska arenan. Vi befinner oss definitivt i en intressant tidsperiod med tanke på högerextremismens utveckling.

Figur 1. (Internet I)

 

 Figur 2. ”Tankekarta” ()

Källförteckning:

-          Jungerstam-Mulders Susanne  (2003) Uneven Odds ‘’The Electoral Success of the Freiheitliche Partei Österreichs, the Vlaams Blok, the Republikaner and the Centrumdemocraten under the Conditions Provided by the Political System in Austria, Belgium, Germany and the Netherlands.’’ Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors Universitet.

-          Larsson Reidar . (2006) Ideologier i vår tid. upplaga 7. Studentlitteratur, Lund.

-          Thurén Torsten  (2004) Ideologi och Politik – Den svåra konsten att ta ställning. Upplaga 1. Liber Ab.

-          Internet I: http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-13115454

-          Internet II: http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-16185308

-          Internet III: http://www.aljazeera.com/indepth/opinion/2011/11/20111111124541705211.html

Språk och makt

Det är intressant att se hur språket används som makt medel ur språkvetarnas perspektiv. Materialet vi bekantat oss med handlar om klarspråk, standardspråk samt världens stora lingua franca; engelskan. Perspektiven är förvisso intressant och lyfter upp bra poäng. Då man analyserar engelskan ställning i dagens läge måste man dock minnas att U.S.A. övertagit Storbritanniens hegemoni i världspolitiken. Och det igen innebär att den engelskspråkiga inflytande inte upphört sedan Storbritanniens imperium fallit ihop. Vad kommer till klarspråk så kan jag se poänget i att dra upp den i demokratiaspekten. Eftersom ett klart och begripligt språk ger största möjliga antalet människor möjligheten att delta i beslut och samhällsdiskussioner. Vad kommer till standardspråket ser jag paralleller mellan ett elitistiskt samhälle som försöker kontrollera språket till sin egen förmån.

Då jag förra året var i Antwerpen i ett EU-samarbetsprojekt deltog jag i en diskussion med finlandssvenskar, italienare och belgare (flamlänningar). Diskussionen handlade om engelskans ställning i EU. Föreläsaren ville att vi skulle indela oss i olika grupper för att diskutera frågan huruvida engelskan borde göras till ett obligatoriskt språk i EU-parlamentet. I min grupp var det två äldre män en belgare och en italienare. De kunde inte alls förstå mina argument om att det skulle vara odemokratiskt att ha ett dylikt kriterium för kandiderande EU-parlamentariker. Jag utvecklade vidare mitt argument och påpekade att det finns ett naturligt (debatt) underläge för personer som inte är till sitt modersmål engelskspråkiga. Min tes var att en icke engelsktalande persons parlamentariska argument inte kan framstå som likvärdiga med en engelskspråkig persons. Även om tankegången och idéerna är klart mer genomtänkta än en mindre insatt och kanske t.o.m. mindre intelligent engelskspråkigs argument. Jag framförde sedan mina argument i den stora diskussionen med en omröstning. Vi var en samling av ca.40-50 personer och jag var så gott som den ända som argumenterade mot en obligatorisk engelska i EU-parlamentet. Motståndarnas argument drog upp den stora översättnings kostnaderna, och att det är viktigt med en stark lingua franca. Det är helt legitima argument men om man sätter argumenten i en vågskål så börjar man se vilket pris man betalar. Priset skulle vara dramatiskt i demokrati aspekten en massiv andel av Europas befolkning skulle inte längre vara valbara till EU-parlamentet (exkludering). Storbritanniens och Irlands politiska inflytande skulle stärkas oproportionellt ifall man antar att majoriteten av resterliga Europas representanter talade ’broken English’. Än idag förbryllar det mig att inte många lyssnade på mina argument den eftermiddagen i Antwerpens stadshus. Enbart föreläsaren godkände mina argument som legitima.

Ett av nationalismens största kriterier är just språket och kulturen då man definierar en nation. Språkvetarna har därför varit t.o.m. i en stor betydelse då makthavare velat motivera sin nations definition. Därför är språket till en stor del också en politisk fråga.

Kommer jag att använda språket som maktmedel i mitt framtida yrke? Troligtvis, medvetet eller omedvetet. Ifall man tittar på andra statsvetares yrken så blir det troligt. Flera statsvetare är t.ex. politiker, forskare, analytiker, experter, tjänstemän, diplomater, journalister osv. sammanhangen blir sådana att man kan t.o.m. förväntas att använda språket som en form av maktmedel.

Arab spring: An ongoing sequence of events.

Roughly over a year ago we witnessed the beginning of the sequence of events which were to be known as the Arab spring. We must be clear of the fact that this event is still ongoing at this moment (i.e. Syria in the form of an attempt revolution). There are no data of results of these events yet – there won’t be an answer any time soon for the most essential question of all: Were the sacrifices in life in vain in the strife for democracy?

Symbol of sacrifice and despair.

- We do not yet know if the consolidation of democracy will be successful.

Just a few challenges on the road to democracy in the after math of a transitional process:

For a matter of fact we do not even know whether the consolidation processes have actually begun in all of the involved countries. Or whether, if, there are ongoing processes whether they’ll manage to consolidate. It is no easy task to engineer a country’s constitution. There are not even guarantees that the power holders are willing to give up their power (whoever they may be). Constitutional engineering requires throughout think through. It is not good enough to create a new state with a set of institutions. These institutions have to be able to be able to survive the test of time. The constitutional engineers must be able to identify the social cleavages. Whether they be economical, cultural - ethnic all sort of fragmentation which may affect the legitimacy of the state. Is the state large and thus in a need of a more regional orientated governance? Opting for presidentialism or parliamentarism? Proportional or majoritarian electoral system? There all these vast and fundamental questions. Newly found states must have the constitutional know how to create a dynamic state system which will be able to stand the test of time. When it comes to constitutional engineering the know how of how to create a functional state becomes increasingly essential. Mistakes could be fatal for the whole statehood and its legitimacy. Hopefully these revolutionaries have the right consultants working vigorously for the democratic dream. Creating a new constitution is like looking at a complex mosaic (society) and then trying to interpret the patterns and fit those patterns into different theoretical models.

Finally I would like to lift up Bahrain in the Arab spring, through the documentary:

Shouting in the dark:

I would also like to pay tribute to Al Jazeera’s heroic journalists. It’s humbling to see such brave, dedicated, journalists in the middle of war mayhem reporting to the world. These journalists work in such conditions which are immensely dangerous. Not only do they have to and avoid bullets, but also live in constant fear of being captured. They truly work as the eyes and ears of the world in these conflict areas.

- All journalists risking their lives are equally worth the credit; however the reportage by Al Jazeera has been absolutely phenomenal in the Arab spring.

Putin in tears after anticipated victory

Today the victors will celebrate, tomorrow the opposition will protest.

Question is whether the Russian people will feel the result as legtimiate. Of course great efforts have been made to make the elections appear fair and just. However according to euronews there will be no quarter to the opposition as Mr. Putin warned those who wanted to “destroy Russia’s statehood and usurp power”.

......atleast more of this is guaranteed for awhile now, eh?

Russia's ''webcam'' presidential election day

Interesting efforts to avoid the duma election disaster. Installment of webcams all across the polling stations and, citizent observers. Will this be enough to avoid another election disaster? Atleast it shows of the brilliance of Kremlin, quite innovative attempt to appease the opposition. This massive investment of innovations shows that Kremlin is taking the opposition very seriously, indeed.

Fair elections or not this is an astonishing transparency innovation by any standards. However I am worried that polling webcams could be used as a two edge sword.

The elections can be monitored over webcams here: Click

Sample from the site.

President Medvedev and his wife are casting their vote in the 4th of March 2012 Presidential election.

...for entertainment value I wonder how many videos like these there are. ''Disco before the election'' - Party polling station.

Russian presidential elections tomorrow - then what?

Opposition has grown extremely loud and active in Russia after the rigged duma elections. Tomorrow will not be extremely interesting in terms of surprises in the Russian presidential elections. Putin, obviously, will re-assume the presidential office, what is interesting is what will happen after he has. Will the opposition grow louder? Can Putin re-invent himself in an attempt to press seemingly progressive democratic policies in an attempt to calm the opposition? Or will he become increasingly conservative. There are several questions and only so few answers. It seems as if all actors in Russian politics are holding their cars hidden, thus far. Then of course the opposition has already asked, and been given permission, to hold a demonstration days after the presidential elections. It will be interesting to see the nature of those demonstrations. Most importantly Kremlin has to avoid the duma election disaster by any means.




An extra ordinary speech held by Putin on the 23th of February 2012. Putin rarely holds speeches like this in public amongst people.

Putin has been using his triumph cards wisely in recent times by loading those buses with country people to hold massive demonstrations of his own. He appears to be enjoying overwhelming support outside the federal cities of Russia. However it appears economical advances are not enough for a growing and louder city dweller opposition in Russia.

Combating censorship with censorship

I got familiar with this activist video yesterday and, so I have been casually monitoring the discussion in the video. What soon became obvious was the fact that a great majority of Russian language comments appeared, which were clearly not approving of the video. Even the vote within the video was clearly disapproving of the video. Reason I do not know, perhaps the Russian state machinery actively wanted to combat the video. However the hosts of the video disabled the comment and voting feature after the tide was turned.



It’s not very ideological to combat censorship with censorship. Of course censorship is effective because, it will eliminate unwanted competing opinions from display. Too obvious censorship, however, is not desirable or even effective. For a propagandist it becomes essential to attempt to make his or her agenda less obvious. Influencing opinions has to be something which allows the receiver to at least initially feel as if the information they’re receiving is correct. The less an individual is using his or her critical mind the better and, easier it will be to influence opinions.


Elaborate internet propaganda

*They have since become smart and re-opened the comment and voting function in the video.

Being a...

Had to make one of these since everybody else has one!

Can Greece’s financial issues develop into an outright Revolution?

People of Greece are utterly tired of these austerity measures that are being imposed on them on a regular basis. Today at the night of 13th February the Greek Parliament passed further austerity measures. These austerity measures were demanded by the EU and IMF. Passing the austerity demands by the EU and IMF guarantees Greece a further 130bn € rescue package. This was a very significant vote and the people of Greece were protesting against this decision. These protests marked some of the most violent protests in years. Policemen are accused of using flash bangs, teargas and even stones. Police is even accused of infiltrating within the protests to make peaceful protests appear violent. Thus the police is being accused of using dirty antics and unnecessarily harsh force.

Austerity measures will translate into: 15,000 less public sector jobs - 20% reduction in minimum vages to 600€ per month.



The violence has been very intense. There have been reports of teargas being thrown into the metro. People have been reported to have suffered problems in breathing. Further - elderly people have also been reported of being beaten by the police.

These videos prove that the protesters have also been violent.



Reading comments by ordinary Greek people over the social media there really comes a feeling of despair. Greeks blame the bankers and they are unsatisfied with their own government. People are calling for easy answers for these difficult questions. Slogans such as revolution and no to the EU and IMF are being shouted.

It is quite clear that the Greek state is in serious trouble. Legitimacy of the state is seriously threatened by its people. Not only is the state being threatened by its people, but also from the outside by the EU and IMF. The question is how long the state will be able to tackle these inner and outer threats. In theory, no state ought to survive the loss of legitimacy of its own people.

If Greece truly falls into the chaos of a revolution it will not only be a Greek issue. Significance of the Greek situation is going to be huge. If Greece falls into chaos it will translate into a huge blow to globalization and the current global financial system. Greece is just not any Zimbabwe it is a country within the core of the EU.

The question is…..if Greece falls will others follow and will the unrest spread?

Greek Parliamentary elections are set to be held in April 2012...

The Soviet Ghost

Vladimir Putin has risen to power with both luck and determination. He rose to power from being a quite anonymous KGB officer to become Mayor of St. Petersbourg. Later he became President Boris Yeltsins and the oligarch's favorite. Putin advanced soon to become head of the secret police. After the success in eliminating Yeltsins main political opponents Putins path for power was secured. Yeltsin himself and the oligarchs were in agreement: Putin would become the next President of Russia. This shows Putins great determination and natural talent in both personal realtionships and politics.

Since rising to power Putin has been occupied in molding the administration of the country to match his own wishes. Previous and humiliated KGB bureaucrats received a second chance. Putin has molded the administrative and political institutions to his own liking with the help of KGB.

After molding the administration to his way he could strike down the oligarchs. He proclaimed that they should not dare to get involved into politics. After the proclamation Kremlin begun absolving the huge oil and gas company Gazprom. Taking control of Gazprom gave the state massive control of natural resources and a massive economical instrument.

Kremlin has also institutionalized the media in Russia by seizing it from the oligarchs. Thus the support the oligarchs gave to Putin (media support and campaign finances) was a huge mistake on their behalf. Kremlin seizing the media control has given it a huge instrument for the control of the opinions of the people. Of course the internet age creates difficulties in total media control.

Putin is using elaborate means to be seen and heard on the streets. I would like to mention the Nashi Youth Movement which in some ways really draws parallels with Hitlerjugend (or the brown shirts). Nashi has massive financial backing to organize events (i.e. summer camps, protests, seminaries etc.) This is a movement which is a real political instrument. Young minds are quite easily manipulated, manipulate is what this organization does. This organizations purpose is also to wreak havoc and dismay to scare the political opposition. Other purpose is of course to show the legitimacy of the power holders. Whoever controls Nashi has a real instrument to ruin political opponent’s demonstrations by occupying their demonstration route.

Duma elections 2011 – Was a farce. Somehow Kremlin failed, or did not even care to hide the rigidness. Perhaps they under estimated the Russian people in the great wealthy cities of Russia. But the Duma elections 2011 have seriously been a vocal point. They have put the whole Putin systems legitimacy on the line. Currently in Russia there is a phase where Kremlin still tries to control the dismay through peaceful means. They want to hush Duma 11’. Battle is now fought in the public sphere of opinion. Kremlin has now pulled out its triumph card. They have loaded buses of people from the country side and brought them to Moscow to show the legitimacy within the people.

To make the conclusion we must wait for the presidential elections. Will the presidential elections turn the Russian situation from bad to worse? Or will there be a Kremlin victory? Time will tell.

Putin has through his personal abilities opened the door to KGB to assume power once again. This time it is in total control of the state machinery. Vladimir Putin is without doubt one of our times greatest political leaders. I really admire the way Putin has risen to power. One could not assume that he could have risen to what he is today. If you take into account his humble birth circumstances. His career as a KGB officer was also fairly insignificant (in the large scale of affairs). Putin can simply be described as a person who made the most of it when society was re-arranged. On the other side there is KGB. This organization was feared and loathed by the people. So one can understand how agreeing this organization was to get a new chance in power. However this time they would not be an instrument of oppression for the power holders. They would be the power itself. Looking at this from this perspective, it becomes clear that this organization will do whatever it takes to remain in power. Because if the organization loses its power they’ll be finished.

- Yeltsin ran into political trouble and needed the financial help from the oligarchs. Thus making Yeltsin a ''good man'' for them. Yeltsin secured the political interests of the oligarchs. Putin was thought to be a new Yeltsin. However he kept his poker face and revealed only his true self after assuming power.

Interesting read:
Click

Hangö

En fråga som jag kommer flera gånger till är vad går fel med min hemkommun? Varför skulle unga människor begå sådana brott som igen igår då de brände ungdomsgården Hyllis, det är otroligt. Själv när man nu tänker på sin tid i staden som ungdom kommer man snart fram till det att det kanske inte fanns så mycket att göra, förutom idrotts och föreningsverksamhet under fritiden. Sen är man hos vänner på hemmanfester eller så drar man till pubben. Men kanske största problemet i Hangö är konjunkturväxlingarna eftersom Hangö är starkt industrialiserad och beroende av sin hamn, sedan strålar sig problemen från föräldrar till barn på ett konkret men indirekt sätt vid ''dåliga tider''.

Trivseln är viktig faktor när man tänker på en stad och som faktum alla vet är Hangö död på de kallare årstiderna. Problemet borde lösas genom att göra vad man kan för att öka trivseln under de kallare tiderna. Hamnen suger in så gott som alla resurser, och allt annat ses som ''lagstiftarens ålagda börda''. Det krävs innovativa lösningar till problemet och turismen kan inte heller vara enbart en sommar produkt. Då kallare årstiderna sjunker över staden behövs någon annan bravur än sandstränderna. Något som skulle ge mer liv och omväxling under de kallare tiderna. Om man vill ha en attraktion på vintern i en liten stad skall den vara extraordinär och av landmärkesstatus. Nu finns det redan tillräckligt med hotell och boende arrangemang. Personligen anser jag att Nådendalen har löst sin vinter problem bra med sin Spa; varför kunde inte även Hangö pröva på samma? Dessutom kommer knappas Spa diskussionen någonsin avslutas i Hangö fören badet verkligen återbyggs.

Annars också under vintern kunde det tänkas att staden kunde försöka locka kulturella krätserna. Trots all sin dysterhet och kyla under vintern, dramatiska höststormarna eller den lugna våren finns det något majestetiskt i Hangö. Då man promenerar på stranden eller på klipporna och skådar över det oändliga havet uppfattar man hur liten och obetydlig man är i livets krätslopp, men att man trots det är på något sätt och hör i sammanhanget. Livliga stadslivet kommer med sitt pris stadslivet kväver den inre själens uppoffring, allt längre jag stannar i Åbo så allt längre distans blir jag från mig själv. Idealismen, kreativiteten och tankarna känns i mellan avlägsna. Jag är säker på det att många andra känner på samma sätt i ett hektiskt stadsliv.

Förutsättningarna är bra i Hangö, men som sagt, även de ståtligaste av folken kan ledas fel under dålig ledarskap. Ni kan ju tänka på hur avancerad antikens Grekland var i sin samtid under antiken, och hur det går idag med Grekland i denna samtid.

Russia banned and branded ’’Gay-activism’’ as propaganda.

Finland is moving into second round presidential elections where the two leading candidates advance. The two advancing candidates are Sauli Niinistö from the conservatives and the openly gay candidate Pekka Haavisto from the green movement. Finlands president’s main political power is in the field of foreign policy.

The gay question is perhaps not politically correct to put on the table for discussion. However, it is a question that obviously still needs to be talked of. Perhaps Finland is ready for its first gay president but what about the world, is the world ready? It is correct that the country elected one of the first female presidents in the world in 2000 and 2006 (Tarja Halonen). But that is perhaps a different matter altogether.

What about a gay president? Could it be that the world and especially Russia is not ready yet?



Russian leaders have in recent times had a notoriously anti-gay tone in their politics; banning gay pride marches branding them as propaganda. If Finland elected a gay president what would be the consequences to the relations with Russia? Would the relations between the two nations cool down or would there be an improvement in gay rights in Russia? These questions are several and it’s difficult to say what the eventual consequences will be. Thus far Finnish-Russo relations have been warm and Finland’s President has even enjoyed warm and personal relations with the Russian leaders Prime Minister Putin and President Medvedev. It’s almost certain that it will force a reaction on the Russian behalf if Pekka Haavisto is elected as President of Finland.

• Finlands presidential elections are modeled according to the French model. Typically a two round deal as no one of the candidates has ever received over 50% in the first round elections. In the second round only the two leading candidates will remain and the Presidency will be decided between the two.

Interesting read:

http://www.gaycitynews.com/articles/2011/12/07/gay_city_news/news/doc4edf9159d9b40904125965.txt

Sinisen-pojun päätös

Poju joka on oman tiensä kulkija ja edellisen arkadinmäen jengin rupattelija ja puolueensa Che Guevara oikein puolueensa rebelli-poju! Rebelli-poju ajatteli eräänä päivänä ottaa mallia Kimi Räikkösestä entiseltä rallin ratinkääntäjältä joka oli ajatellut: V**** nyt tämä mutaralli leikki saa luvan loppua! Lähen takas tonne auto-urheilun kunkkuluokkaan kostamaan tolle amatööri Ääliölönsölle. Nyt tämä Rebelli-poju päätti lähteä kostamaan entisen hallituksen pomolle: Itse punaiselle paronille. Itse pääjehua joka oli pomotellut tylysti aikoinaan Sinistä-Pojua. Vanhojen aikojen kauna jäi kuin kivi kenkään hiertämään. Kerran vielä! Vanhojen aikojen kunniaksi! Nyt on poistettava tämä kivi, pakko voittaa tämän entinen työnantaja se Punainen Lippunen. Nyt näpäytän! Ihan sama jos se PerseS ehdokas ajaa ohi, tai se puutarhuri Haavi, tai se kekkilän Muta Vyörynen. KUNHAN näpäytän noille köyhille kommareille! Eihän tämä Suomen Tasavallan ISÄNTÄ kisa voi olla niin vaikea? Poju tuumi rullaluistellessaan, ajatellen miten helppoa kaikki on.

Privatisering moraliska dilemman och Iran

Inte ens en månad har passerat sedan de sista amerikanska stridsbanden återkallats tillbaka till Amerika 1). Samtidigt ökar pressen på Iran eftersom västmakterna inte är nöjda med landets militär- och kärnkraftsprogram. Iran har ständigt kritiserat västvärlden (främst U.S.A) dock har de allra hårdaste ord tonen riktats mot Israel. Under krisen har Iran redan hotat Israel med krig år 2010. Krisen håller helt klart på att urarta sig till konflikt. Israel började även på hösten 2011 hota Iran med anfall 2). Iran svarade till hotet med att lova återanfalla Israel ifall Israel anfaller Iran på de minsta lilla sättet 3).

Nya spiken i kistan är att EU går med likasom USA i oljeimporteringsförbud mot Iran 4). I en tid då västvärlden tvingas tävla om sin olja hårdare än någonsin förr; med världens växande ekonomier som rubbar hela världsekonomin. Länder som Kina, Indien och de Latin Amerikanska staterna. Västvärlden har traditionellt sätt sett mellan fingrarna på odemokratiska stater som kontrollerar massiva olje- och gasresurser. De staterna är så att säga ’’fria för exploatering’’ till fördelen av västvärlden och de diverse länders härskare. Ironsikt nog så gråter flera europeiska regeringar över t.ex. Rysslands odemokratiska val. Fina ord säger jag! Tyvärr som vi alla vet ter sig ofta klyftan mellan ord och handling ofta oöverkomlig. Vilken överraskelse! Varför är det okej att idka olje- samt gashandel med Ryssland? Ett land som definitivt inte ter sig som ett demokratiskt land. Tillika som landet kontrollerar massiva kärnvapen arsenaler, vem vet hur mycket? Ryssland är enbart en droppe i ett stort hav av moraliska dilemman västvärlden gör sig skyldig till. På sätt och vis har kolonialismen kanske så att säga privatiserats eller om man vill delegerats till små diktaturer. På detta sätt gör man det svårare för folket att se orsak samband i exploateringen. Nu är det ju enbart den elaka diktatorn som exploaterar sitt folk, inte vi som exploaterar andra länders folk. Världen har och kommer förmodligen alltid att fungera på detta sätt. Det kommer alltid att finnas exploatering. I fallet med Iran blir det intressant, helt som om olje- importeringsförbudet är det första steget till krig. Efter förbudet hotade Iran hastigt USA:s flotta med anfall 5). Knappast kommer västvärlden att ge gratis Irans oljereserver till de växande ekonomierna.

1)http://tribune.com.pk/story/308346/nearly-nine-years-on-us-withdraws-from-iraq
2)http://au.ibtimes.com/articles/248543/20111114/israel-threatens-strike-iran-u-s-permission.htm
3)http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/150159
4)http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-16418589
5)http://news.yahoo.com/iran-threatens-action-u-carrier-returns-irna-082124042.html

Europe

It’s often easy to forget life’s most important things in vanity, petty little things. In particular now as it is most felt by a large amount of us Europeans the troubles of our monetary union the Euro. It might feel easy a solution to abolish the whole Union but it is not as simple as it seems.

Europeans can and must look to the future. Our unity is essential for us whether we like it or not. We cannot afford to fend for ourselves like on the olden golden days of Europe. Those days of Empires and colonies and superior technology and industry are all but gone. To be truly significant is to preserve the peace and cooperate: therefore we should and must stay united. However we must remember our democratic principles, and, not to say, criticise the nowadays unions political processes. We must find a solution that truly increases the legitimacy of common European political processes in the people’s eyes. Solution seems to be only to increase the strength of democracy, in a fairly bureaucratic and complicated decision making processes of the EU.

I hope for an Europe fairer for its citizens in the respect of today’s monetary problems. Private interests should not become a burden for the state. Do not let these so called dooms days ‘’experts’’ of preachers fool you. Their interests are not in the people but somewhere else. They are not chosen by the people to make these decisions. Yet they exercise far too much influence with their agendas in the public debate. Freedom for success should also be freedom for failure. If big banks have the knowledge that they are too big to fail, they’ll take only greater risks. We have given them the wrong signal now, and things will only get worse.

Lastly our Union was never an Á la carte! With unity come not only benefits but also responsibility, whether we like it or not. We need a strong Europe in this world otherwise other stronger states will overrun us.

Happy new year!

Thoughts on social structures

What perhaps most people desire is a sense of purpose, whether it be small or grand. Achievable or not, that point of direction gives a person tremendous force. Circumstances, circumstances the single largest cause of making things unachievable, is it luck? There is oppression, poverty and misery for the many - freedom, riches and opportunity for the few. There have always been the ones oppressing and the ones oppressed. Social structures are designed for this particular purpose; to justify oppression. Form of government doesn’t matter whether it be democracy, whether it be monarchy, totalitarianism or under the rule of a dictator. Social structures will remain, only with the appearance of another with the similar structure but different actors. The struggle between the oppressed and the oppressors will always be fought. A very concrete example it's not too long ago that the proletarian struggle was brought about as a result of prolonged and extensive denial of rights to the worker. Another example if you will the French Revolution, when the anger of the starving people grew so strong and famously blood thirsty that even the Royal family was beheaded. One king was soon changed to another; Napoleon, eventually resulting in the one of many French Republics (actors changed in the social structure). A social structure will only work for as long as people see a meaning of it all (legitimacy). Of course, people can go about being quite discontent without taking action. There will always be those few who will take action and pay the consequences. But it is interesting when a significant amount of people rise up to break the social contract they have with their government: often resulting in the change of goverment. The people does not exist for the government, the government exists for the people. Democracy allows this struggle by peaceful means, thus being the best form of governance. In a democracy every election is a place of fierce battle for political power; the control of the state machinery.

It’s too utopian to think of Anarchism, or Anarcho-socialism as social structures can hardly be eradicated. However equality in health care, social security and education are things to strive for. Give the people the chance to fairly by their own merit to do well in these social structures. So we can at least somehow justify these structures through the means of equal opportunity (Well atleast the furthest it is possible).

Presidentinvirka

Tänään tupsahti presidentinvaalien äänestysseteli postilaatikosta! Joten aionkin omistaa seuraavan aiheen presidentinviralle.

Suomessa vallitsee parlamentarismi nykyisen perustuslajin puitteissa (perustuslaki sääntelee poliittisia pelisääntöjä tasavallassamme). Presidentillä ei tänä päivänä ole järin paljon valtaa. Ehkäpä tärkeimmät tehtävät ovat säännösten laatiminen ja korkeitten virkamiesten nimittäminen esim. oikeuskanslerinvirka. Ulkopolitiikkaa presidentti johtaa yhdessä valtionneuvoston kanssa. Toistaiseksi ei ole tullut konflikti tilanteita joissa presidentin ulkopoliittista valtaa voisi kunnolla mitata. Toinen tärkeä asia on puolustusvoimien komentajan asema rauhan aikana, ja sodan ja rauhan päättäminen yhdessä eduskunnan kanssa. Siksi esimerkiksi NATO-kysmys on tärkeä tiedostaa presidentin valinta päätöksessä.

Naurunkurista vaalien lähestyessä tivataan presidentti ehdokkailta eurokantaa, ja kaiken näköisiä muita asioita jotka ovat samantekeviä presidentille. Eihän presidentillä ole sanan sijaa esimerkiksi EU:n asioille kunhan se ei koske EU:n ulkopolitiikkaa (eli meidänkin ulkopolitiikkaa).

Kuvailisin kuitenkin itse ainakin presidentin virkaa lähinnä super diplomaatin viraksi. Näkisin että Suomen presidentin tärkeimmäksi työksi Suomen edustamista maailmalla mutta myös ottaen vastaan valtionvieraita ja kutsuen heitä. Hyvä presidentti olisi presidentti joka osaa diplomatian taidot ja osaa rakentaa kestäviä suhteita ulkopolitiikassa.

Lyhyesti arvioidessa joitakin presidentti kandidaatteja näkisin Timo Soinin diplomatian tehtävissä haasteita hänen EU-kantojensa takia. Sauli Niinistön ongelma on että hän vaikuttaa olevan kaikista NATO-myönteisin ehdokkaista. Paavo Lipponen taas on taas ehkäpä liian vanha mutta toisaalta olisi varmana tervetullut EU pöytiin. Paavo Väyrynen hänen NATO-kanta on ainakin kielteinen

• Presidentillä on valta päättää valtionneuvoston (tai yksittäisen ministerin) erosta tilanteessa jossa tämä jättää eronpyyntönsä presidentille ilman että he ovat menettäneet eduskunnassa luottamuksensa.

* Presidenttiä ei voi erottaa jollei häntä tuomita valtionoikeudessa.

Democratic comedy or tragedy?

I have to admit that I am not quite familiar with American political traditions. However it's quite interesting how robust the American Constitution is, only few additional amendments have been added, or edited since its establishment in the founding thirteen states (1787). It appears robust enough to allow the tragi-comic phenomena of filibustering! Only a few changes have been implemented into Senate rules to reduce filibustering. Perhaps it is as the anecdote goes when Thomas Jefferson pondering of the Senate asks of its purpose from George Washington. Thomas Jefferson gets as a reply from George Washington a question as to why he (Thomas Jefferson) pours his coffee into a saucer? Thomas Jefferson replies plainly ‘’to cool it’’. George Washington proclaims that the purpose of the Senate is the same but in legislation.

But to talk bills into death was surely not what Americas founding fathers intended?

What George Washington meant by his explanation is that the Senate acts as a firewall against hasty decision making from the Congress. Correctly it is seen as an advantage (other than purposes of regional representation in a federation) in a bicameral representative system with fairly equally strong chambers. Decisions made through a bicameral system are widely seen as more robust through empiric studies.

In all this I cannot see where on earth filibustering belongs! Or a never ending debate? I was laughing knowingly that filibustering is undemocratic (record set at total 83 days). It is not democratic that in decisions requiring simple majority requiers in reaility consensus decisions (due to your two party system). As 60 of 100 Senators is the requierment to end the debate and to proceed into voting. Very amusing praxis which the American Constitution allows.

Mer än ett gymnasium

Kära Hangö och Finlands regering.

Bedrövat har mitt sinne varit efter jag lärt mig om hoten mot Hangö gymnasierna. Varför måste Hangö straffas för sin tvåspråkighet? Det totala antalet elever i Hangö Gymnasium och Hankoniemen Lukio är vid gränsen till att uppfylla kraven till regeringens nya statsandels proposition för gymnasieutbildning.

Samtidigt predikar regeringen om hur våra yngre generationer är så viktiga

i framtiden i sörjandet av de stora åldrande åldersgrupperna. Såvida agerar regeringen mot sitt eget ord. Ofta talas det om hur dyr en individ är om den faller ur samhällets kugghjul. Alltså är det egentligen en liten investering att upprätthålla Hangö gymnasierna om de bidrar till att hålla våra unga i samhällets kugghjul. I framtiden kommer var endaste en av oss unga att vara ytterligt viktiga, för att upprätthålla det nuvarande samhällets funktioner ens i någon mån.

Regeringen har helt enkelt inte iakttagit våra behov i en tvåspråkig kommun. Vi har två språk i Hangö och två gymnasier tackvare denna språk fördelning. Sammanslagning av Hangö gymnasierna skulle äventyra våra språkliga rättigheter. Medan samkommun modellen skulle försvaga våra gymnasiers ställning i Hangö, genom att flytta beslutsfattandet till samkommunnivån. Nu har regeringen sparckat än en gång gymnasiefrågans (så som förövrigt inom den stora kommunreformen) ansvar på lokala beslutsfattare.

Problemet är inte enbart förankrat i Hangö, flera andra kommuner möter samma problem. Frågan är huruvida det över kommungränser lyckas bilda en enhetlig front för att motstå dessa planer som hotar gymnasieutbildningen.

Vissa saker kan man inte lämna osagda samt låta gå förbi utan en kamp. De inristade namnen på marmor tavlorna i Hangethe salen i Hangö gymnasium påminner oss om de elever och studenter från Hangö gymnasium, som stupade i krigen. De gav sitt liv för vår framtid. Jag hoppas det finns vilja att göra någonting också för andras framtid och jag önskar få andra med att tänka på situationen! Jag är så tacksam för att ha fått gå i Hangö Gymnasium och för den vind jag har fått i mina segel. De är bra gymnasier och värda att strida för, så låt oss hoppas att även framtida generationer har samma möjlighet som jag hade.

Min första insändare