Språk och makt

Det är intressant att se hur språket används som makt medel ur språkvetarnas perspektiv. Materialet vi bekantat oss med handlar om klarspråk, standardspråk samt världens stora lingua franca; engelskan. Perspektiven är förvisso intressant och lyfter upp bra poäng. Då man analyserar engelskan ställning i dagens läge måste man dock minnas att U.S.A. övertagit Storbritanniens hegemoni i världspolitiken. Och det igen innebär att den engelskspråkiga inflytande inte upphört sedan Storbritanniens imperium fallit ihop. Vad kommer till klarspråk så kan jag se poänget i att dra upp den i demokratiaspekten. Eftersom ett klart och begripligt språk ger största möjliga antalet människor möjligheten att delta i beslut och samhällsdiskussioner. Vad kommer till standardspråket ser jag paralleller mellan ett elitistiskt samhälle som försöker kontrollera språket till sin egen förmån.

Då jag förra året var i Antwerpen i ett EU-samarbetsprojekt deltog jag i en diskussion med finlandssvenskar, italienare och belgare (flamlänningar). Diskussionen handlade om engelskans ställning i EU. Föreläsaren ville att vi skulle indela oss i olika grupper för att diskutera frågan huruvida engelskan borde göras till ett obligatoriskt språk i EU-parlamentet. I min grupp var det två äldre män en belgare och en italienare. De kunde inte alls förstå mina argument om att det skulle vara odemokratiskt att ha ett dylikt kriterium för kandiderande EU-parlamentariker. Jag utvecklade vidare mitt argument och påpekade att det finns ett naturligt (debatt) underläge för personer som inte är till sitt modersmål engelskspråkiga. Min tes var att en icke engelsktalande persons parlamentariska argument inte kan framstå som likvärdiga med en engelskspråkig persons. Även om tankegången och idéerna är klart mer genomtänkta än en mindre insatt och kanske t.o.m. mindre intelligent engelskspråkigs argument. Jag framförde sedan mina argument i den stora diskussionen med en omröstning. Vi var en samling av ca.40-50 personer och jag var så gott som den ända som argumenterade mot en obligatorisk engelska i EU-parlamentet. Motståndarnas argument drog upp den stora översättnings kostnaderna, och att det är viktigt med en stark lingua franca. Det är helt legitima argument men om man sätter argumenten i en vågskål så börjar man se vilket pris man betalar. Priset skulle vara dramatiskt i demokrati aspekten en massiv andel av Europas befolkning skulle inte längre vara valbara till EU-parlamentet (exkludering). Storbritanniens och Irlands politiska inflytande skulle stärkas oproportionellt ifall man antar att majoriteten av resterliga Europas representanter talade ’broken English’. Än idag förbryllar det mig att inte många lyssnade på mina argument den eftermiddagen i Antwerpens stadshus. Enbart föreläsaren godkände mina argument som legitima.

Ett av nationalismens största kriterier är just språket och kulturen då man definierar en nation. Språkvetarna har därför varit t.o.m. i en stor betydelse då makthavare velat motivera sin nations definition. Därför är språket till en stor del också en politisk fråga.

Kommer jag att använda språket som maktmedel i mitt framtida yrke? Troligtvis, medvetet eller omedvetet. Ifall man tittar på andra statsvetares yrken så blir det troligt. Flera statsvetare är t.ex. politiker, forskare, analytiker, experter, tjänstemän, diplomater, journalister osv. sammanhangen blir sådana att man kan t.o.m. förväntas att använda språket som en form av maktmedel.