Challenges of globalization

The following series of writings will be dealing with the dawn of the new globalized world. My writings will be dealing with questions such as relative decline of the Western Civilization and the rise of Asia (and other parts of the world). These writings will be dealing the decline of the power of the classical modern state which is developing into a globalized state. The world is much smaller than before and far more complicated. The optimism of ‘’the end of ideology and history’’ can be said to be over. We are in a brave new world with new challenges which my and the following generation are to be left dealing with.

This writing will be dealing with the Afghan and Iraq wars and terrorism. 

Our small world is increasingly moving towards an ever more virally and physically connected one. People – products and information flows are incredibly faster yet terribly woundable. What if somebody managed to cut off the internet? Or cut off the oil supplies from the Middle East? Destroy the financial flows of the world? These are the sort of matters we should pay interest to. Matters that are in a way increasing in their complexity.

Today is actually the first time in world history that troubles far away can affect the previously superior Western civilization. If there’s war or famine in the Middle East or Africa it will result in a surge of refugees in Europe. Organized crime and terrorism has become a global problem, whereas before we could just turn a blind eye to the problems in our colonies. The locals could kill our merchants, officials and soldiers but they would never be able to physically reach our own world. Where as we had the monopoly of being able to affect theirs. Those days are over now. The game has changed. The game has changed and can most dramatically be remembered through those dramatic events on 9/11/2001 when a group of terrorists set to harm the financial center of the world in NYC, NY, USA. Air traffic in America was shut down for days and the financial center of the world closed. Functionally it shook the world during those dramatic days, paralyzing the world finances. With humble means a few terrorists had achieved this. Security regulations had to be changed and most fundamentally we all were changed. We woke up into the realization that a small terrorist groups from the other side of the world had reached us in such a terrifying way. So America along with her allies set out to straighten that terrorist haven in the Middle East. N.A.T.O. mounted on two massive military campaigns in the Middle East to Afghanistan and Iraq.

This was over ten years ago. And we can now look at Afghanistan as a costly venture, both in human life and in resources. A mighty military force set out to social engineer a society near the middle age standards. We thought that we could somehow overnight, through physical military force convert a black terrorist hole into a moderate western liberal democratic society. This was a terrible mistake. Afghanistan is by no means a stable western liberal democratic society today. There’s a Karzai regime in Kabul (which has not even been elected out yet). And the humble ‘’talibans’’ are still keeping the fight on because they have the will power. Now these offensive wars are turning into a general withdrawal because the western world is no longer willing to sacrifice more human lives and resources onto this unfutile and expensive venture. The western world is in an economic crisis so the people are losing interest to sacrifice more resources on these sorts of costly ventures. Thus victory over night will not be possible in Afghanistan or Iraq. ISAF is preparing for a general withdrawal. And there are great doubts the Kabul regime will manage to keep the country intact without western help. The Taliban’s have played the long game successfully so far. What did we learn by this daring venture? Perhaps that it’s not possible to overnight physically social engineer a poor agricultural country into something that it’s not (a liberal democratic society). A people must want to be something and then realize its capacity and environment to achieve its goal. If a country lacks the functional means to become a liberal democratic country it also fails to become one. And the enviorment also plays its role. But what is perhaps the most important part is the desire. You get far with desire but you get no where without it.

America has already learned from its costly social engineering mistake. Moving into a more intelligence (secret service) based strategy along with its Special Forces and drones. These are the new precisement instruments which are designed to surgically destroy terrorist organizations. How far can America go with this strategy? It will of course challenge the concept of human rights. But the new approach to combat global terrorism seems to be working far better than a clumsy attempt to social engineer a whole country. Will wars abroad be incresingly delegated to the local people as we have seen in Libya? The Libyan war was actually quite a show case of a new war strategy. Where the superior west gave the means (weapons, resources and air force) to a revolt willing to topple the Gaddaffi regime. Minimal western resources were spent to topple that regime!

Other high profile terrorist attacks:

- Madrid 2004
- London 2005
- Norway 2011

The reasons for the 9/11 attacks and Norway attacks were criticism agaisnt globalization. However in Norway the attacker seemed to have operated alone which was not the case in 9/11/01 attacks.

U.S. Presidential Debate vol. 2

We are arriving into one of the most crucial debates of the current American presidential elections. These televised TV-debates are game changers in American politics. We have seen Presidents such as Ronald Reagan dismantling his opponents arguments with clever one liners and charm. Some candidates have simply failed or frozen on facts. Which has shown suprising cracks in them. Americans love confidence and firmness. And expect the president to be both physically and mentally fit to be in charge of the worlds largest military forces. Although the U.S. president has surprisingly little power with regard to the checks-and-balances in the American political system, yet he/she does yield a tremendous amount of influence. Although the president is an executive chief he is also the leader of his or her respective party. And can thus get a ''cooperative'' congressman to propose policy motions into the congress. The president is not only able to do so but actually expected to do so (although he or she can never do motions personally). Even if his party is not in charge of the under and over house he''ll have a lot of leverage as the executive chief (with his presidential veto). These combinations leads to a situation where the president truely is a powerful person - if they want, can and know how to play the game of politics correctly. The responsibilities and strain can be great for a president and, thus the Americans desire for a physically and mentally fit person can be understood. Just for an example think how long J.F. Kennedy had to stay up during the Cuba crisis. Other countries may prefer some other sort of qualities above those... but it can be justified understood that those qualities are especially important in the U.S.


Enjoy the debate and don't forget to do the N E C analysis.

Normative = Idea of how the world should function.
Empirism = ''Facts'' The understanding of how the world is with all its goods and troubles.
Constructivism = How these troubles should be solved.



The debate turned out to be quite interesting. Obama is clearly on the defensive while Romney has taken the offensive path. Obama improved his form on this debate but Romney was not weak either. Romney and Obama criticized each others policies. The debate was tense and fierce.

En politisk skrift

Det är intressant att vara med och skriva en politisk skrift. Där man ska vädja till människor för att göra aktion. Då man granskar politiska skrifter och uttalanden är de saker man brukar leta efter det normativa, empiriska och det konstruktiva. E-posten som jag och en vän skrev innehåller alla dessa element. Jag ska göra för skojs skull en liten analys av texten som jag och min vän har skrivit. (N)ormativ betyder att det är en normativt påståelse dvs. det är en värdering om hur man vill att världen ska se ut. (E)mpirisk betyder en empiriskt ''fakta påståelse''. (K)onstruktiv innebär att man erbjuder en lösning till något problem.

I vår e-post börjar vi med att förklara hurdan typ av förening vi är. Det är som sagt empiriska fakta påståelser. Då vi går vidare slingrar vi in med en normativ syn. Därpå följer vi med motiverade empiriska och konstruktiva synpunkter. Analysen fortsätter på detta sätt.

Då man skriver en e-post av denna art måste man vädja till människors känslor och moraliska världsbild. Tyvärr kan man ju inte utveckla sina tankar allt för långt på så kort e-post eftersom då kan man enkelt tappa läsarens intresse. Istället är målet att man strävar efter att försöka skriva kort och koncist men ändå med tillräckligt mycket substans. Svagheten är ju såklart att det uppstår vissa luckor i skriften - men det är sådana luckor man antar att en läsare som är intresserad fyller genom att ta reda på saken.

Till exempel på den sista (K) biten anser vi att det är viktigt att lösa samhällsproblem genom att vara en aktiv samhällsdeltagare. Men i stället för att svara på frågan om att hur man ska lösa samhällsproblemen ställer vi vissa retoriska frågor. Utan att svara på hur man ska lösa problemen. Tanken bakom det är att få läsaren att känna att man själv kan bidra till att lösa problemen i samhället. Det är ju dessutom nära ett empiriskt fakta påstående.

Det var verkligen skojigt att vara med och skriva den här text och ha alla dessa punkter i tankarna. Dessutom var det ju också trevligt att få göra denna analys och försöka förklara hur det går till.

 **********************************************

Hej och välkommen med i Åbo Socialdemokratiska Studerandes verksamhet!

Åbo Socialdemokratiska Studerande (ÅSS) är en högskolepolitisk specialförening som är verksam inom Åbo Akademis Studentkår. Föreningen består av unga och energiska finlandssvenska studerande. Vår uppgift och ändamål är att förbättra studerandenas vardag både lokalt inom Kåren och nationellt samt engagera människor till att vara samhälleligt aktiva. Under våra möten diskuterar vi förutom studierelaterade ärenden också samhälleligt intressanta och aktuella ämnen. (E)

Åbo Socialdemokratiska Studerande tror på en studentkår för alla oberoende ort (N). Därför är vi verksamma i både Åbo och Vasa. Våra medlemsmöten är gemensamma och sköts via videokonferens i studentkårens utrymmen. Det har visat sig vara ett lönsamt arrangemang eftersom man lärt känna varandra även om man inte bor på samma ort. Därmed får man också perspektiv på hur det är att vara studerande i Åbo eller Vasa. Utöver de gemensamma mötena träffas vi även lokalt och ordnar evenemang inom ÅSS eller tillsammans med våra finskspråkiga systerföreningar TOSY i Åbo och VSDO i Vasa. (E) (K)

Vårt arbete bygger på socialdemokratiska värderingar, såsom frihet, jämlikhet, mänskliga rättigheter och solidaritet. En av våra viktigaste uppgifter är att vara den finlandssvenska rösten inom den socialdemokratiska studeranderörelsen i Finland (N). Gemensamt för alla socialdemokratiska studerandeföreningar är att vi är underordnade SONK (Socialdemokratiska studerande i Finland). En dylik takorganisation ger oss en reell möjlighet att inflyta i både högskole- och rikspolitiken i Finland. ÅSS, SONK och själva partiet brukar ordna trevliga evenemang för oss som är väldigt roliga och intressanta.(E) (K)

Åbo Socialdemokratiska Studerande är ett nygammalt finlandssvenskt socialdemokratiskt projekt som behöver nya unga studerande som är redo att arbeta för en bättre framtid och värld (E). Fråga inte vad någon annan kan göra för att förbättra studerandes angelägenheter – var i stället själv den brinnande förändring och kraft som förbättrar angelägenheterna. Hurdant samhälle vill du leva i? Hur ska din högskola se ut i framtiden? Kanske du vill vara med i vårt projekt där vi tillsammans försöker hitta lösningar till de problem som finns i samhället. (K)

Du är varmt välkommen med på vårt följande möte den 18 oktober där vi kan knyta närmare bekantskap och planera något lättsammare evenemang där vi bekantar oss närmare. Du kommer att få möteskallelsen via e-post.

  

Välkommen med i detta spännande projekt!

Internet propaganda warfare

Sabine claims to be a 40-year old woman from Australia (according to her YouTube profile). She claims to have received the video from a couple of North Korean defectors while she was in South Korea (she suspect the ''defectors'' were actually working for North Korea). They apparently gave her the video on the condition that she would translate it and put it to distribution over the internet. Sabine claims that she suspects that the video was not made for use in North Korea but directed towards western people. However it’s very unclear who this Sabine is. And the makers of the video itself are also left to guesses.

That's all the information we have to go by.

It’s an astonishing video. The objective of the video appears to be to criticize the western countries use of propaganda. Using utterly strong wordings calling the western people ‘’consumer slaves’’. A long lasting theme in the video is to attack corporative industry and western governments. Questioning whether corporations have too much power through ‘the control of mass media’. They are also using a few political science theories such as ‘’the clash of the civilizations’’ by Samuel P. Huntington. There’s also hints to Edward Bernays who is considered the father of modern propaganda. The video provides a mix of facts and lies systematically mixing up truth with lie. There’s a long list of actual quotes by politicians and historical figures. But these quotes are out of context and used to strength the argument of the video itself.

The verdict is that the video is clearly propaganda in its nature. As it is very one-sided and there’s not a hint of an objective analysis. There’s a clear attempt to influence opinion of the viewer. And the video uses cleverly slogans such as ‘’we are the 99% and against the 1%’’ (a slogan we have become familiar with by the world wide occupy movement). One can get a hint of the purpose of this video at the end of it. The makers of the video suggest revolution to overthrow the apparently corrupt western governments. The general strategy of the video seems to be to support conspiracy theories and the strategy of fear.

We can count this to one of the latest examples of internet propaganda. It’s odd that this ''Sabine'' wants so eagerly to promote the video. For example there’s a FB page for it. There’s several trailers on YouTube. Apparently the video is also uploaded on pirate bay:

http://thepiratebay.ee/torrent/7442509/PROPAGANDA___FULL_ENGLISH_VERSION_(2012)_

Warning this video is graphic:

http://www.youtube.com/watch?v=6NMr2VrhmFI

(Here you can also read ''Sabines'' explenation)

I have encountered  an interesting phenomenon in internet propaganda warfare which is the use of internet commentators. There’s always those sketchy comments and ‘’thumbers’’ that somehow show up to promote or unpromote certain online material. It’s of course speculation to get to know who are doing these things. But if somebody wants to find answers for such questions the only way to answer them seem to be to try to get information by service providers.

You can see how much it has been ''liked'' and favorited.
Most viewers seem to be from Canada, USA, Australia and New Zealand.

''Propaganda 2012 - Pohjois Korea''

Sabine 40-vuotias Austraalialeinen(?) on ladannut nettiin videon joka kritisoi länsimaista yhteiskuntaa ja korporatismia. Hän väittää että pari loikkaria oli antanut videon hänelle Etelä Koreassa. Loikkarit olivat pyytäneet häntä katsomaan videota ja kääntämään sen englanniksi. Jonka jälkeen hänen olisi tarkoitus ladata videon nettiin. Sabine kuitenkin epäili että video ei ikinä ollut tarkoitettu pohjois korealaisille vaan länsimaalaisille. Hän epäilee myös sitä että ''loikkarit'' eivät olleet loikkareita vaan pohjois korean agentteja. Tässä jää kuitenkin hämärän peittoon kuka tämä Sabine on. Videon tekiöistä ei ole myöskään mitään tietoa.

Itse video on ällistyttävä. Video kritisoi länsimaista poliittista järjestelmää hyvin voimakkaasti. Kutsuen länsimaista yhteiskuntajärjestelmää kulutusorjuudeksi. Samalla nostaen esille esimerkiksi korporatiivien vaikutuksen demokratiaan. Käyttäen myös nokkelasti joitakin valtionopin tuomia teorioita ja tietoa. En ole analysoinut videota kovin tarkasti mutta videon tarkoitusperänä on vaikuttaa/ohjailla mielipiteitä. Videoon on sekoitettu faktoja ja tekaistuja tietoja (ja muunneltuja tulkintoja). Video on luonteeltaan propagandaa koska video on hyvin yksipuolinen eikä tuo asioita vaaka kuppiin objektiivisesti. Voi sanoa että videon tarkoitus on saada ihmisiä kyseenalaistamaan länsimaista yhteiskuntaa. Videon lopussa kehotetaan/vihjaillaan kansaa vallankumoukseen.

Varoitan videon graaffisista kuvista

Voitte itse lukea ''Sabinen'' kommentit videosta. Ihmettele lähinnä myös hänen aktiivista videon markkinointia. Esimerkiksi kun vierailee vieon FB-sivuilla siellä väitetään että video on myös laitettu kiertoon Piratebayssa. Videosta on myös tehty monta eri mainosvideota.

Videon löydätte tästä:
http://www.youtube.com/watch?v=6NMr2VrhmFI

Östersjöområdet från polarisering till integration

Innehållsförteckning:

1. Inledning

2. Bakgrunden till samarbete vid Östersjöområdet

3. Östersjöregionens samarbete enligt tidens krav

3.2. Kalla krigets tidevarv

3.3. Den tidiga integrationsfasen

4. Europeiska unionen i Östersjöområdet

4.2. EU:s strategi för Östersjöområdet (EUSBSR)

4.3. Koordinering

4.4. Network governance som modell för EU-strategi?

4.5. Hurudant inflytande har EU i Östersjöområdet?

5. Östersjöområdets råd påvisar problemet i EU:s strategi i Östersjöregionen?

5.1. Medlemmar och institutionens betydelse

5.2. Generell utveckling av CBSS

5.3. CBSS dynamik och anpassnings problem

6. Framtidsvyer och problematisering

  

 1. Inledning

Denna studies uppgift är att ge en helhetsbild på Östersjöområdets samarbete och dess utveckling från polarisering till integration. Studien kommer att sträva efter att analysera och förklara den Europeiska unionens roll i regionen och dess strategi, och fråga ifall EU är den viktigaste aktören i Östersjöområdet. Vi kommer att bekanta oss närmare med EU-strategin för regionen. Är EU strategin enbart några vackra ord eller finns det någon genuin substans? Är det ens möjligt att genomföra en effektiv EU-strategi med de nuvarande resurserna och institutionella arrangemangen som EU erbjuder. Eller är s.k. gamla institutionella arrangemang som t.ex. CBSS (Council of the Baltic Sea States) ännu i dagensläge aktuella och med vilken roll?

2. Bakgrunden till samarbete vid Östersjöområdet

Samarbete i Östersjöområdet har genomgått stora förändringar sedan slutet av 1980 och början av 1990-talet då järnridåns luckrande i Europa efter att Sovjetunionen slutade existera (Etzold 2010 s. 2). Inte länge efter att Berlin muren så symboliskt slogs ner uppstod flera nya problem och möjligheter i Östersjöområdet. Nya stater bildades kring Östersjöområdet. Väst och den före detta Sovjet republiken öst Tyskland sammanslogs till en federal förbundsstat.  Polen samt de tre baltiska staterna (Estland, Litauen, Lettland) återfick sin självständighet efter att varit en del av Sovjetunionen i årtionden. Här bör man inte heller glömma att även Ryssland är en ny statsbildning med sin Östersjöflotta stationerad i Kaliningrad, och sin storstad S.t. Petersburg regionen. Den europeiska unionen expanderade väldigt snabbt till både Sverige och Finland så tidigt som år 1995. Före järnridån luckrades var problemet snarare att geopolitiken i Europa var väldigt polariserad mellan öst och väst, dvs. mellan de länder som inte var en del av Sovjetunionen och de länder som var en del av Sovjetunionen m.a.o. var det svårt att samarbeta i regionen (Etzold 2010 s. 2). Efter att denna polariserade konstruktion vid Östersjöområdet upphävdes uppstod nya sorters problem. För det första måddes de nya staterna justera sina egna (interna) politiska institutionella strukturer för att de helt enkelt skulle kunna fungera som stater, trots det uppstod det samtidigt ett behov av regionalt samarbete, för att möjliggöra samarbete bildades flera institutionella konstruktioner för att underlätta detta (Kern 2011, s.21). Då man tittar på bakgrunden till regionens utveckling kan man konstatera att utvecklingen skett i tre olika vågor; från polarisering mot integration och samarbete. Man kan klart se Sovjetunionens tidevarv efter det andra världskriget till slutet av 1980-talet som en epok karakteriserad av polarisering och svagt regionalt samarbete. Följande epok är en så att säga mellanfas då det politiska och strategiska centrala EU och NATO inte ännu expanderat till regionen, medan de nybildade staterna ännu försökte stärka sina interna statliga institutioner. Trots det bildades det under den andra epoken flera viktiga regionala institutioner som än idag är centrala för samarbetet vid Östersjöområdet. Den tredje epoken var vi befinner oss idag är efter att EU och NATO expanderat till regionen (Etzold 2010 s. 4). Denna expansion har på flera sätt förändrat regionens dynamik. Man kan säga att Östersjöregionen än idag är dynamisk och att den institutionella samarbetsstrukturen vid regionen genomgår en konstant utveckling.

Figur 1 (Internet I)

3. Östersjöregionens samarbete enligt tidens krav

3.2. Kalla krigets tidevarv

Under det kalla kriget var samarbetsbehoven inte lika som i dagens läge eller under mellanfasen strax efter det kallakrigets slut och före expansionen av EU och NATO till regionen. Under den första fasen bildades några viktiga institutioner t.ex. nordiska rådet och nordiska ministerrådet, som är bildade år 1952 och 1971. Dessa institutioner är än idag viktiga för de nordiska länderna (Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige). Nordiska samarbetet var den första mellanstatliga samarbetsmodellen i Östersjöområdet, eftersom flera av de nordiska länderna är geografiskt belägna vid regionen (Internet II). Nordiska samarbetet är än i dagens läge viktigt parlamentariker och regeringsmedlemmar träffas årligen i en nordisk samarbetskontext. Strukturen har även visat sig vara dynamisk och kapabel att förändra sig enligt tidens krav. Intressant nog bildades även HELCOM år 1974, Helsingforskonventionen, för att hantera miljöfrågor vid Östersjöregionen. Alla de dåvarande sju Östersjö stater ingick i konventionen och intressant nog även Sovjetunionen (Internet III). Helsingforskonventionen var den första Östersjö samarbetsstrukturen i regionen och den ända som behandlade miljöfrågor ända till början av 1990-talet. HELCOM är än idag viktig för hanteringen av Östersjöområdets miljöfrågor och har i dagens läge alla Östersjöstaterna som medlem (Kern 2011, s. 23).

3.3. Den tidiga integrationsfasen

Efter Sovjetunionen slutade existera inleddes en väldigt intensiv och aktiv period i regionen då flera nya institutioner bildades för att möjliggöra en effektivare och ett bredare samarbete vid Östersjöområdet. Flera av de nya institutionerna prioriterade högt  miljöfrågor och hållbar utveckling (Kern 2011, s. 23). Miljöfrågor är viktiga vid Östersjöområdet eftersom havet är väldigt förorenat. Kraftiga åtgärder måste göras för att skydda Östersjöns biodiversitet, övergödsel samt diverse gifter är stora problem. Kanske den mest viktiga institutionen som bildades vid Östersjöregionen under denna period är CBSS år 1992 (Östersjöstaternas råd, på engelska: Council of the Baltic Sea States) inom det institutionella kontextet möter representanter regelbundet från medlemsländers regeringar (Kern 2011, s. 23). Det bildades även lokala understatliga organisationer som t.ex. UBC (Union of the Baltic Cities) som är en organisation där beslutsfattare från 100 Östersjöstäder kan diskutera problem och komma fram till lösningar på diverse problem, som existerar i regionen. Civilsamhället blev även involverat genom bildande av organisationer som t.ex. CCB (Coalition Clean Baltic).

Den tidiga integrationsfasen reflekterade regionens starka behov av samarbete under en period av stora geopolitiska och strategiska förändringar. De nya staterna kring Östersjöområdet hade ett behov att få stöd för att få sina egna institutioner att fungera, och ett behov att få stöd till demokratiserings processer. Polen och de tre Baltiska staterna förvandlades från sovjetrepubliker till demokratiska marknads ekonomier, därför behövde de nya staterna stöd för att uppnå EU och NATO standarder (t.ex. i EU miljöstandarder) för att kunna integreras i Europa (Kern 2011 s. 21). I denna uppgift var t.ex. nordiska rådet och nordiska ministerrådet och HELCOM av en central betydelse, men man skapade snabbt nya institutioner för att tillfredsställa regionens växande samarbetsbehov. Problemet är att man kanske skapade för många institutioner som gör samma saker, och att kommunikationen mellan aktörerna i regionen inte fungerar på bästa möjliga sätt. Det leder till att institutionella aktörerna är emellan omedvetna om att en annan aktör gör ett liknande projekt. Eller att aktörerna rentav är omedvetna om diverse problem p.g.a. dålig kommunikation. Sen kan det också hända att en dålig kommunikation leder till att resurser slösas onödigt genom s.k. negativ överlappning (Johansson 2002, s. 40). Här måste man dock påpeka att det finns också positiv överlappning och att resurser inte slösas alltid enbart för att en annan aktör gör samma sak.  Efter att Sovjetunionen slutade existera måste man konstatera att det absolut fanns behov att skapa många institutioner, eftersom man behövde skapa tillit och förbindelser mellan regionens nya stater, politiker och aktörer.

4. Europeiska unionen i Östersjöområdet

Denna studies uppgift är att också granska den Europeiska unionens roll i Östersjöregionen eftersom Östersjön är nästan helt EU internt förutom de delar som hör till. Finland och Sverige blev en del av EU år 1995 de baltiska staterna och Polen år 2004. Det har därför blivit aktuellt att regionen får en EU strategi för Östersjöområdet. Strategin kallas på engelska EUSBSR (EU strategy for Baltic Sea Region) och på svenska EU:s strategi för Östersjöområdet.

Figur II (Internet III)

4.2 EU:s strategi för Östersjöområdet (EUSBSR)

Strategin är gjord av EU-kommissionen på EU-parlamentets initiativ och bygger på fyra hörnstenar: Miljö-, ekonomi-, tillgänglighets och säkerhetsfrågor. Strategin bygger på en hållbar utveckling i området. Man vill säkerställa områdets miljö och den ekonomiska dragkraften samt kommunikationen (transport). Strategin är en del av EU:s integrations politik. Man vill uppnå en hög standard av utveckling i området för att göra området attraktivt och konkurrenskraftigt (Internet III). Strategin erbjuder möjligheten att bilda en helhets bild för koordinering av strategin. EU-kommissionen är ansvarig för koordineringen och uppföljning av implementeringen av strategin medan Europeiska unionens råd är politiskt ansvarig över strategin efter att ha godkänt den i oktober år 2009 (EU-kommissionen 2011 s. 5). Implementeringen av EU-strategin sker i praktiken genom projekt som finansieras genom EU-utvecklings medel (Internet III). Europeiska unionens råd beslöt 15 november 2011[1] att ingen tilläggsfinansiering ska beviljas och att man inte ska bilda några nya institutionella ramverk för att förverkliga EU strategin i Östersjöområdet utan man ska utnyttja de institutionella arrangemangen som redan finns i Östersjöområde.

EU:s strategi för Östersjöområdet är intressant, eftersom man har valt att implementera EU strategin genom att använda de redan mångfacetterade och etablerade internationella institutioner i området, även om de inte är exklusivt för EU-medlemsstater. Strategin kan fungera, eftersom man har valt ett väldigt projekt inriktad tillvägagångsätt. EU-medlemstaterna och de internationella institutionerna behöver nu enbart anpassa sig till en mer projekt inriktad tillvägagångsätt i sin verksamhet. Problemet är att de redan befintliga internationella institutionerna inte nödvändigtvis lyckas anpassa sig till den nya rådande situationen (Etzoldz 2010 s. 4). EU-kommissionen är ansvarig för implementering av strategin. Kommissionen (DG Regional Policy) koordinerar och uppföljer projekt verksamheten. Kommissionen är tvungen att rapportera om utvecklingen till Europeiska unionens råd (EU-kommissionen 2011 s. 6), men själva projekten är delegerade till medlemsstaternas nationella, regionala, lokala aktörer. Här bör man inte glömma de internationella institutionernas roll i Östersjöområdet. I kommissionens arbetsordning (implementerings dokument) nämns dylika internationella institutioner som samarbetspartner t.ex. CBSS, HELCOM, Baltic 21 (EU-kommissionen 2011 s. 7). Det är helt klart att samarbete vid Östersjöregionen ska även i framtiden ske genom dylika internationella institutioner som redan finns i regionen.

4.3. Koordinering

EU strävar till att koordinera samarbetet på flera olika nivåer från EU nivå till nationell, regional och lokal nivå. EU-medlemsländerna har möjlighet att delta i strategin genom en ’High level group’ som arbetar nära EU-kommissionen. Arbetsgruppen består av experter som är invalda från varje EU-medlemsland vid Östersjöområdet. Denna grupp är i ständig kontakt med EU-kommissionen i rådgivande syfte. På nationell nivå finns det olika arrangemang för koorindering av EUSBSR men i regel koordineras implementeringen av strategin minst på ministerium (departement) nivå. På regional och lokal samarbetsnivå nämns även institutionella samarbetsparter som t.ex. HELCOM, CBSS osv. (EU-kommissionen 2011 s. 5-7). EU-kommissionen ska m.a.o. koordinera projekt verksamheten med dylika nämnda aktörer i regionen.

4.4. Network Governance som modell för EU-strategi?

I dagens läge lämpar det sig bra att tillämpa teori modellen om network governance (förvaltnings nätverk) i Östersjöregionen eftersom det finns så många institutioner och aktörer i regionen. Teorin bygger på att institutioner från lokala, regionala, statliga och över statliga nivåer försöker samarbeta med varandra för att uppnå diverse gemensamma målsättningar (Johansson s. 40). Samarbete kan ske vertikalt eller horisontellt, om man pratar om vertikalt samarbete handlar det om samarbete mellan internationella politiska aktörer. Horisontellt samarbetet är samarbete mellan internationella och nationella aktörer. Enligt teorin strävar man efter att koordinera samarbete på ett vettigt sätt för att effektivera samarbetet (Etzold på föreläsning vid Åbo Akademi 2012). Problemet med network governance är att det kräver en god kommunikation mellan institutioner och aktörer, och en effektiv koordinering. Samarbetsformen är inte på något sätt cementerad eller fastslagen m.a.o. är inte aktörerna egentligen bundna till någon form av samarbete med varandra. Dessutom är inte arbetsfördelningen alltid så klar t.ex. om en aktör vill specialisera sig på miljöfrågor kan det redan finnas någon annan institution eller aktör som redan gör det.

4.5. Hurudant inflytande har EU i Östersjöområdet?

Ifall man grundar svaret på EU:s nuvarande strategi för Östersjöområdet är svaret ganska entydigt EU:s inflytande kommer att bero på hur mycket EU-medel kommer att läggas i områdets utveckling. Ju mer EU-projekt medel används till områdets utveckling borde resultera i större EU inflytande i området. Redan i nuläget används tillräckligt med projektmedel i området så att man kan se en stor inverkan i områdets samarbetsstrukturer (regionala institutioner). EU finansierade utvecklings projekt baserar sig på Eruf-medel (Europeiska regionala utvecklingsfonden) (Internet V). enligt en rapport från januari 2012 används det 9.8 miljarder € till diverse EUSBSR miljö-projekt[2] (OBS detta är enbart för miljö-projekt!).

Man bör dock minnas att Ryssland inte är EU-medlemsstat och därför är inte delaktig av Eruf-medel. Men Ryssland har en god möjlighet att samarbeta i området, eftersom Europeiska unionens råd fattade beslutet att inte inrätta några exklusiva institutionella arrangemang för enbart EU-medlemsstater i Östersjöområdet, eftersom EU-medlemsstater blir påverkade av EUSBSR så kan det tänkas att Ryssland blir indirekt delaktig och påverkad av strategin.

5. Östersjöområdets råd påvisar problemet i EU:s strategi i Östersjöregionen?

Denna studie är allt för kort för att ge en perfekt helhetsbild över den mångfacetterade mosaiken av institutioner i Östersjöområdet. Därför har jag valt att avgränsa mig och lyfta fram enbart CBSS, som ett exempel på hur en institution tvingas anpassa sig till EU-inflytande. Följande granskning kommer att basera sig på Tobias Etzolds studier. Som redan nämnts i denna studie kan de regionala institutionerna ha problem att anpassa sig till den rådande situationen. Som följande kommer vi att analysera med följande exempel problemet närmare.

5.1. Medlemmar och institutionens betydelse

CBSS medlemmar är: Alla nordiska stater (Finland, Sverige, Norge, Danmark, Island), Baltikum (Estland, Litauen, Lettland), Tyskland, Ryssland, Polen och EU-kommissionen (Etzolds 2010 s. 93). CBSS har koncentrerat sig på utveckling av demokratiska institutioner, ekonomisk och teknologisk utveckling samt samarbete i mänskliga rättigheter, kultur, utbildning, turism, energi, information samt kommunikationsfrågor (Etzold 2012) Organisationen har haft betydelse i stabiliseringen av regionen i både politik och ekonomi efter det kalla kriget. CBSS har även haft betydelse i Östersjöområdets miljöskydd och EU-expansion (Etzold 2010 s. 98-102). Problemet är att det egentligen är svårt att bevisa empiriskt CBSS egentliga roll i de saker man ackrediterar till organisationen (Etzold 2010 s. 105).

5.2. Generell utveckling av CBSS

Östersjöområdets råd bildades 1992 i Köpenhamn strax efter det kalla kriget. Det var en tids period då flera institutionella arrangeman bildades runtom regionen (Etzold 2010 s. 86). Idén var att bilda en mellanstatlig institution för att säkerställa Östersjöområdets politiska och ekonomiska stabilitet (Etzold 2010 s. 88). Institutionen har genomgått tre olika faser. Under den första fasen (1992-1996) inleddes diskussioner mellan Östersjöområdets stater och EU var delaktig. CBSS påverkande roll i Polens och Baltikums (Estland, Lettland, Litauen) strävan till att bli EU-medlemmar. Samtidigt började man även kartlägga regionens övriga problem i t.ex. ekonomisk utveckling, integration och miljöfrågor (Etzold 2010 s. 89). Efter den första fasen utvecklades Östersjöområdet ekonomiskt och politiskt då EU-medlemskaps processen framskred för Polen och Baltikum.  Den andra fasen (1996-2004) började CBSS förvandlas från ett allmänt diskussionsforum till en konkret organisation som var kapabel att hantera praktiska problem. Organisationen blev mer expertis inriktad än tidigare då diplomatin var det absolut viktigaste. Under denna period inrättades även ett CBSS kontor i Stockholm år 1998 för att effektivera verksamheten. Efter EU-expansionen (2004 – nu) har organisationen blivit mer konkret och projekt inriktad (Etzold 2010 s. 90). Organisationen har ett årligt roterande ordförandeskap mellan medlemsländerna. Två gånger om året träffas representanter från medlemsländernas regeringar för att fatta centrala beslut och för att övervaka organisationens verksamhet. Högsta förvaltningsorgan i CBSS är CSO (Committé of Senior Officias) vars tjänstemän är från medlemsstaternas utrikesministerium EU-kommissionen och från CBSS egna permanenta arbetsgrupper. CSO leder och koordinerar dess underordnade ansvars områden (arbetsgrupper), men som redan nämnts fattas de högsta politiska besluten av utrikesministerrådet (Council of the foreign ministers), som träffas två gånger om året sedan 2003 (Etzold 2010 s. 91).

5.3. CBSS dynamik och anpassnings problem

Tobias Etzolds har studerat organisationens dynamiska förmåga enligt NLI-modellen (Neo-Liberal Institution) variablerna: allmän vilja och förmåga att förnya sig, meriter, medlemmarnas intresse, organisationens betydelse, institutionens styrka (Etzold 2010 s. 97). Etzolds empiriska studie visar att institutionen har någon form av vilja och förmåga att förnya sig, men att reform pågår ännu. Det finns meriter men, även misslyckanden. Troligtvis är en av CBSS största merit i miljöskyddet för Östersjöområdet. Medlemmarna i institutionen vill behålla CBSS, men flera av medlemmarna vill förnya organisationen. Medlemmarnas intresse nivå för CBSS samarbete varierar mellan; medel, diplomatisk och lågt intresse. Intresse nivåerna varierar från land till land och kan vara fluktuerande. Enligt Etzolds studie kommer CBSS förmodligen att fortsätta existera, men utan en stor betydelse ifall man inte lyckas förnya CBSS (Etzold 2010 s. 135-136). Enligt en annan teoretisk modell som Etzold använde i sin studie: Den organisations teoretiska modellen fann Etzold att medlemmarna i CBSS anser ett behov att förändra på organisationen, men att reell förändring inte skett (Etzold 2010 s. 166).

6. Framtidsvyer och problematisering

Samarbete kring Östersjöområdet har kommit långt sedan det kalla kriget. Kort efter det kalla kriget inleddes samarbete på flera nivåer både, statligt och icke statligt, och allt mellan överstatlig, nationell, regional och lokal nivå. Under det tidiga skedet efter det kalla kriget bildades flera institutioner i Östersjöområdet för att möjliggöra samarbete, och fram för allt för att skapa stabilitet och tillit mellan staterna (aktörerna) kring Östersjöområdet. Detta kan ses som den inledande fasen för EU-integrationen för Polen och Baltikum. Efter att EU-expansionen förverkligades år 2004 i de förenämnda staterna har Östersjön nästan blivit ett EU-internt hav. Därför har det uppkommit ett behov att skapa en EU-strategi för området. Denna strategi konkretiserades år 2009, och strategin har haft sina efterföljder.

Tobias Etzold lyfter fram problemen de internationella institutionerna i Östersjöområdet kommer att möta i dagens läge. EU har blivit mer inflytelserik i området och det har lett till en situation där områdets institutioner måste granska sin verksamhet för att kunna möta tidens krav. Etzold frågar även: Vilken roll kommer Östersjöområdets organisationer att ha i framtiden? (Etzold 2012 s. 1) På flera sätt kan frågan vändas på det sättet att man tänker på hurudan inverkan EU-expansionen haft i regionen. EU-strategin (EUSBSR) är väldigt projekt inriktad och egentligen med relativt små medel har man lyckats omvända hela samarbetas dynamiken i Östersjöområdet utan att man behövt bilda egna institutioner. Visst har man inom EU grundad en liknande institution som CBSS som heter Northern Dimension Initiative (NDI) t.ex. Carl Bildt har slängt idén om att förena CBSS med NDI (Etzold 2012 s. 3). Men utöver den organisationen har inte EU tagit några initiativ till att bilda egna organisationer till området, utan utgått från att EUSBSR kan genomföras genom en effektiv koordinering av projekt medel. Efter linjedragningen som Europeiska minister rådet drog i november 2011 om att man inte ska bilda egna EU-institutionella arrangeman till Östersjöområdet borde man kunna anta att intresse för de redan existerande institutionella arrangemangen vid Östersjöområdet borde återuppta. Inom CBSS har Tobias Etzold identifierat en tillfällig inaktiv period före EU-expansionen år 2004 och strax efter det då medlemmarna i organisationen inte verkade så intresserade av samarbete i CBSS kontextet. Efter år 2007 har intresset återvänt i någon mån (Etzold 2012 s. 2). Det empiriska faktumet kan i någon mån stöda argumentet om intresse för regionala organisationer borde återuppta efter Europeiska minister rådets linje dragning.

EUSBSR är en sådan strategi som inte egentligen är beroende av de regionala organisationerna. Strategin går helt bra att förverkligas nationellt utan gemensamma institutionella ramverk i Östersjöområet. Samtidigt anser Tobias Etzold att den framtida betydelsen av Östersjöområdets organisationer bestäms huruvida effektivt organisationerna kan implementera EUSBSR strategin. Han menar att det är naturligt att internationella organisationer måste anpassa sig till de rådande situationerna (Etzold 2012 s. 3). Ifall de regionala organisationerna i Östersjöområdet är avsedda som en central del av EUSBSR kan det bli problem, eftersom inget garanterar att de regionala organisationerna förblir relevanta eftersom de kan ha problem att anpassa sig med tidens krav. Det finns t.ex. olika åsikter inom CBSS om vilket håll man borde utveckla organisationen, borde organisationen vara mer av en diskussons forum för regeringar eller borde man satsa mer på projekt? (Etzold 2012 s. 3). Ifall medlemmarna är oeniga finns inga garantier om att en vettig reform kan genomföras för att trygga organisationens framtida relevans. Ifall dylika regionala organisationer förlorar sin betydelse kan det även uppstå problem att bemöta icke EU-medlemmar vid Östersjöområdet som t.ex. Ryssland och Vitryssland eller andra närliggande icke EU-medlemmar. Ifall samarbete med Ryssland och andra närliggande stater äventyras så kan det bli svårt att uppnå EUSBSR-strategins målsättningar. Om man förlorar dialogen med Ryssland kan det bli tämligen svårt att uppnå verkliga resultat i t.ex. miljöpolitik. EUSBSR kan även under ett längre tidsperspektiv anses vara allt för aggressiv strategi mot Ryssland. Strategin är väldigt projekt inriktad och på det sättet påverkar det så gott som allt samarbete vid Östersjöområdet. Då kan man även ställa frågan huruvida Ryssland känner sig kränkt, eftersom landet inte har riktiga möjligheter att vara med och fatta beslut över en så central strategi som EUSBSR. Strategin påverkar indirekt Ryssland. Till strategins försvar kan man väll konstatera att ett projekt och utvecklings tillvägagångs sätt inte nödvändigtvis är av central politisk betydelse. Utan snarare praktisk av sin natur. Tillsvidare måste man erkänna att EUSBSR har ett stort inflytande för Östersjöområdets samarbete, inte minst för att de flesta länderna vid regionen är nuförtiden EU-medlemmar och den relativt stora budgeten för att förverkliga EUSBSR. Det är dock viktigt att påpeka att samarbete sker även utanför EU-kontext. Och att det är också viktigt att föra politisk diskussion på topp nivå för att få en effektiv strategi för regionen.

Källförteckning:

Författare:

-          Etzold Tobias, november 2010: Live and let die: Adaptability and endurance of regional organisations in Northern Europe – Manchester Metropolitan University.

-          Etzold Tobias, 2012, 3 Baltic Sea Organisations after EU Enlargement - Kulturhus Berlin. (http://www.kulturhus-berlin.de/kultur/thema/Ostseerat2012/3.htm)

-          Kern Kristine, 2011, Governance For Sustainable Development in the Baltic Sea Region – Journal of Baltic Studies. (http://dx.doi.org/10.1080/01629778.2011.538517)

-          Johansson Elisabeth, 2002: Northern Europe – network governance and a possibility fo synergy among the EU, NATO, the OSCE and regional organizations? – Institut Universitari d’Estudis Europeus, Universitat Autònoma de Barcelona.

Institutioner:

-          EU-Kommissionen, Brussels 13.9.2011 (SEC)2011 1071 final, Commission Staff Working Paper: Commission Staff Working Paper on the implementation of the European Union Strategy for the Baltic Sea Region.

-          EU-Komissionen, Brussels SEC(2009) 712/2 – January 2012 Version: Commission Staff Working Document, EUSBSR – Action Plan.

(http://ec.europa.eu/regional_policy/sources/docoffic/official/communic/baltic/action2012_en.doc)

-          Europeiska minister rådet: Council conclusions on the review of the European Union Strategy  for the Baltic Sea Region, 3125th GENERAL AFFAIRS Council meeting Brussels 15 November 2011. S. 2 punkt 7 .

I

Internet:

Internet I: http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96stersj%C3%B6n

Internet II: http://www.norden.org/sv/om-samarbetet/det-nordiska-samarbetets-historia

Internet III: http://eu.baltic.net/

Internt IV:

http://www.europarl.europa.eu/registre/docs_autres_institutions/commission_europeenne/sec/2011/1071/COM_SEC%282011%291071_EN.pd

Internet V:

http://circa.europa.eu/irc/opoce/fact_sheets/info/data/policies/regionalcohesion/article_7259_en.htm

---

[1] Council conclusions on the review of the European Union Strategy  for the Baltic Sea Region, 3125th GENERAL AFFAIRS Council meeting Brussels 15 November 2011. S. 2 punkt 7.

[2] Comission staff working document – EUSBSR actionplan, January 2012.